Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - När femte klassen dagen derpå kom till gymnastiken fann den sin unga hurtiga lärarinna mot vanligheten allvarsam och förströdd.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
velat se Hanna för en längre tid prisgifven åt
de nycker och det tyranni hon visste att han
utöfvat i sitt hem. Men dödens närhet försonade
mycket. Hon förstod den ungdomens hänförelse,
som fylde Hanna nu och nändes icke fråntaga
henne hennes illusioner. Men hon beslöt att oaktadt
sin motvilja uppsöka hennes far och sjelf
bedömma de förhållanden, i hvilka hennes älskling
nu skulle komma.
På sin egen missräkning tänkte hon icke
detta ögonblick, men Hanna gjorde det i stället.
– Älskade tant, – sade hon och kyste
ömt hennes hand. – Du har gjort så mycket för
mig, och nu sviker jag dig första gången jag
vore i tillfälle att bidraga till din glädje. Men
du förstår mig ju och är icke ond på mig.
– Ond på dig? – Tant Karin drog henne
innerligt till sig. – Jag hade knapt trott min
„hårdhjertade” Hanna om så mycken menniskokärlek.
– Det är allt Bellas förtjenst, tant,
hennes och din. Ni två ha gjort mig så lycklig,
att jag måste älska hela verlden i gengäld.
Men något föll mig just nu in. Vill du ej,
ack, vill du ej, tant, taga Bella med dig i stället
för mig? Hon skulle vara dig till både nytta
och glädje, och det skulle göra henne så
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
