Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - När femte klassen dagen derpå kom till gymnastiken fann den sin unga hurtiga lärarinna mot vanligheten allvarsam och förströdd.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Hanna ej kunde älska sin far. Men hon förstod,
att den lycka hon kände, liksom behöfde gifva
sig luft i en handling af motsvarande kärlek och
uppoffring. Hon var så glad öfver Hannas
handlingssätt, att hon nästan glömde de pröfningar
det kunde medföra.
– Ack, Hanna min, hvad jag är stolt öfver
dig! – utbrast hon och slog armen om
vännens hals.
– Det är onödigt, Bella! Du skulle varit
den första att handla på samma sätt. Men vet
du hvad, vi ha fattat ett stort beslut, tant Karin
och jag. Kan du gissa?
– Nå, – sade Bella frågande. – Att uppskjuta
resan naturligtvis?
– Nej, visst icke. Vi ha beslutit att tant
Karin skall åtföljas på sin resa af . . . en viss
miss Bella Donna . . . Ts . . . inga invändningar,
jag har talat med farbror och tant, de äro
med om saken. Och du har ingenting annat att
göra, än foga dig efter klokt folks råd och göra
dig i ordning till nästa lördag.
Bella såg i hög grad bestört ut. Nyheten
kom så plötsligt, att hennes tanke ej hunnit smälta
den, – Jag skulle resa med tant Karin! –
utbrast hon. – Jag skulle få hvad du ej fick! Det
är orättvist, och jag reser icke.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
