Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - När femte klassen dagen derpå kom till gymnastiken fann den sin unga hurtiga lärarinna mot vanligheten allvarsam och förströdd.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
af dem satt på Bengts nyklippta peruk och bars
med en känsla af hälften andakt och hälften
stolthet. En bukett konvaljer satt i knapphålet,
ditfästad af hans resfärdiga lilla syster.
Klockan 1 skulle Bella resa. Redan klockan 12
kom halfva klassen ned med konfektstrutar
och buketter och måste gifva sig till tåls.
De slogo sig ned på däcket, som inom kort
fyldes af ljusklädda, glada flickgestalter. Och när
Bella kom, åtföljd af de sina, föllo de öfver henne
allesamman och refvo henne hardt när i bitar i
sin ifver att få se och rå om henne de sista
minuterna. Bella såg trött ut, men höll sig tapper,
hon hade skattat så mycket åt känslorna i går.
Kort derpå kommo fru Meilert och Hanna.
Den förra blef föremål för klassens nyfikna
intresse, så Bella ett ögonblick blef fri. Hon smög
sig till Hanna, som hurtigt och lugnt ombesörjde
bagaget. Ingen som såg hennes glada blick kunde
ana, att hennes inre svälde af saknad och att
hon sofvit blott två timmar i natt.
Klockan ringde andra gången och flickorna
strömmade i land, efter att hvar och en till
hälften hafva ihjälkramat Bella. Hennes föräldrar
och syskon kommo nu i tur, och sist Hanna.
– Farväl, Bella min! Var duktig och glad!
Vi mötas igen!
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
