Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Solens strålning och konstitution
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
73
sväfva de högsta fjädermolnen, mot hvilka fotosfärmolnen
i solens atmosfär i många afseenden svara.
Vi återvända nu till den fråga, som lämnades olöst,
nämligen hvarifrån solen hämtar ersättning för den energi, som
den ständigt strålar ut i rymden. De kraftigaste
värmekällor, vi känna, äro kemiska omsättningar, den i det
dagliga lifvet mest använda är förbränningen af kol.
Förbrännes ett gram kol, afgifver det omkring 8,000 kalorier. Om
solen således bestode af rent kol, som förbrändes, skulle dess
energi ej räcka till längre än omkring 4,000 år. Det är ej
underligt, att de flesta efter denna uträkning förlorade
hoppet om att komma fram på denna väg. Föga lycklig var
också den hypotes, som den bekante franske astronomen
Faye uppfann för att reda sig ur denna svårighet. Han
sade: I solens inre härskar en så hög temperatur, att allt
där sönderfaller i sina elementära beståndsdelar. Komma
dessa atomer åter upp i solens yttre skikt, förenas de och
afgifva mycket värme. Faye tyckes ha föreställt sig, att
ständigt nya mängder kunde stiga upp ur solens inre och
ingå kemiska föreningar vid dess yta. Om nya massor
skola tränga upp till ytan, så måste de, som förut varit
på ytan, tränga in i solens inre, och där på grund af den
höga temperaturen kemiskt sönderdelas. Men därvid skulle
precis lika mycket värme förbrukas, som det man förut
vunnit vid samma massors framträngande till ytan. Fayes
förklaring är därför alldeles oantaglig.
För öfrigt hafva vi sett, att de högsta skikten i solen
utmärka sig genom linjespektra, motsvarande enkla
kemiska ämnen, medan i solfläckarnas djup kemiska
föreningar uppträda, som ge bandspektra. Det är alldeles
oriktigt att antaga, att hög temperatur sönderdelar alla
kemiska föreningar i deras grundbeståndsdelar. Den
mekaniska värmeteorien lär oss endast, att då temperaturen
stiger, bildas sådana produkter, hvilkas bildande är
förenadt med värmeförbrukning. Så till exempel bildas ozon
af syrgas vid hög temperatur, oaktadt ozonet är mera
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
