Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Strålningstrycket
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
8o
tiv eller negativ elektricitet. Gaser kunna ioniseras bland
annat genom bestrålning med röntgenstrålar, katodstrålar,
eller ultraviolett ljus, samt genom stark upphettning. Då
nu solstrålarna innehålla massor af ultraviolett ljus, så är
det otvifvelaktigt, att gasmassor i solens närhet, såsom
sådana i kometer, som komma nära solen, äro delvis
ioniserade och således innehålla både positiva och
negativa ioner. Ioniserade gaser äga en anmärkningsvärd
förmåga att kondensera ångor. Wilson visade, att denna
egenskap tillkommer de negativa ionerna i högre grad än
de positiva (vid kondensation af vattenånga). Om därför
i solens omgifning ångor finnas, som afkylas och
kondenseras, så utfällas de då bildade vätskedropparna först på
de negativa ionerna. Drifvas sedan dropparna bort af
strålningstrycket, eller falla de ned till följd af tyngden,
såsom regndropparna i jordens atmosfär, så föra de med
sig de negativa jonernas laddning, medan den motsvarande
positiva elektriciteten blir kvar i gasen (luften). På detta
sätt skiljas de negativa och positiva laddningarna från
hvarandra, och elektriska urladdningar kunna bli följden
däraf, om tillräckligt stora elektricitetsmängder skiljas från
hvarandra. Följden af dessa urladdningar är den, att
gaserna, genom hvilka de gå, bli lysande, oaktadt deras
temperatur kan vara mycket låg. Tysken Stark har till och
med visat, att en låg temperatur hos gaser är gynnsam för
utvecklingen af ett kraftigt ljusfenomen vid den elektriska
urladdningen.
Såsom redan omtaladt, kom Kepler redan i början af
1600-talet till den åsikten, att kometernas svansar
bortstötas från solen. Newton visade, hur man ur
kometsvansarnas form kan beräkna deras hastighet. Det bästa
sättet är likväl att direkt observera denna hastighet.
Kometsvansarna äro nämligen ej jämna, såsom de ofta
framställas på teckningar, utan de innehålla ofta mera
lysande knutar (fig. 28), hvilkas rörelse man kan direkt iakttaga.
Af sina studier angående kometsvansarnas rörelse slöt
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
