Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Solens undergång, nebulosornas uppkomst
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
tion före sammanstötningen. Vid denna rifves materia ut
ur de båda himlakropparna längs deras relativa
rörelseriktning. Materien kommer att kastas ut såsom två
kraftiga kvastar, liggande i banplanet för de båda
himlakropparnas rörelse i närheten af hvarandra. Deras
utströmningshastighet näres delvis af dubbelstjärnans rotation,
som därigenom minskas. Vi erinra oss nu att, om
materia bringas från solens inre till dess yta, förhåller sig
denna materia såsom ett oerhördt kraftigt explosionsämne.
De utkastade gaserna drifvas ut med en våldsam fart kring
det häftigt roterande centrala partiet, och vi kunna få en
om ock ofullkomlig föreställning om den så uppstående
bildningen genom att betrakta ett starkt roterande hjul,
som i de båda ändarna af en diameter ha två
fyrverkeripjäser, som utstöta eldkvastar i radiens riktning utåt. Ju
längre bort från hjulet dess mindre blir eldkvastarnas
hastighet utåt och äfven deras vinkelrörelse. Kvastarna
afkylas hastigt genom gasernas starka utvidgning och
innehålla äfven fint stoft, troligen mest af kol, som funnits i
explosivämnena. Dessa moln af fint stoft skymma allt mer
bort den »nya stjärnan» och göra, att hennes strålande
hvita glans småningom får en allt mera gul och rödaktig
skiftning på den grund, att fint stoft försvagar blå och
gröna strålar mera än gula och röda. Till en början lågo
molnen så nära stjärnan, att de hade en mycket stor
vinkelhastighet och därför syntes omgifva hela himlakroppen,
men sedermera då (efter d. 22 Mars 1901) kvastarnas
yttersta delar hunnit längre ut och fingo en längre
omloppstid (6 dagar) skymdes stjärnan bort starkare, när
kvastarnas dammoln under deras vridning kring stjärnan lågo
mellan oss och denna. Allt eftersom kvastarna kommo
längre bort, ökades deras omloppstid, så småningom till
10 dygn. Stjärnan blef därför periodisk med en
periodlängd, som sakta ökades, och dess sken var rödare vid
ljusminimet än vid ljusmaximet. Samtidigt minskades
också kvastarnas ytterändars absorptionsförmåga, dels ge-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
