Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Solens undergång, nebulosornas uppkomst
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
ning stjärnorna förekomma sparsammare, medan de synas
starkare anhopade i nebulosorna. På detta sätt uppstå i
nebulosan en massa attraktionscentra och dessa förtäta
kring sig de kringliggande nebulosagaserna och infånga
kringströfvande mindre meteoriter. Man kan också tydligt
i nebulosorna iakttaga, hurusom töckenmaterien är
förtunnad omkring de i densamma befintliga lysande stjärnorna.
Slutligen förvandlas nebulosan till en stjärnhop. Denna
bibehåller nebulosans karaktäristiska former, af hvilka
spiralen är den vanligaste men äfven kilformen (utvecklad ur
den koniska nebulosan) och klotformen förekomma (jfr
fig. 44 och 45).
Detta är precis den utveckling som Herschel, stödd på
sina observationer, antog hos nebulosorna. Han tänkte sig
likväl, att töckenmaterien direkt kondenserades till
stjärnor utan hjälp af främmande invandrade himlakroppar.
Angående ringnebulosan i Lyran hafva
afståndsbestämningar på senaste tid blifvit gjorda af Newkirk, som kom
till det resultat, att den i dess midt synliga stjärnan ligger
på ett afstånd af 32 ljusår från oss. Då det synes
otvifvelaktigt, att denna stjärna utgör centralkroppen i
förenämnda nebulosa, så är äfven dennas afstånd 32 ljusår.
Då nu töckenringen har en diameter af omkring 1
bågminut, beräknade Newkirk därur, att den ligger på ett
afstånd af omkring 300 jordbaneradier från centralkroppen,
det vill säga omkring 10 gånger så långt som Neptunus
från solen. Äfven innanför den lysande ringen iakttar
man ett svagt töckenljus. Troligen har töckenmaterien
där ursprungligen varit mera koncentrerad än i den längre
ut liggande ringen, men den har kondenserats på utifrån
invandrade meteorer och genom sammanhopande af dessa
ha sannolikt mörka planeter bildats, som röra sig kring
centralkroppen och till största delen samlat upp gaserna i
närheten. Om centralkroppen är lika tung som vår sol skulle
ringmaterien göra ett omlopp kring centralkroppen under
omkring 5,000 år. Denna rotation har varit tillräcklig för
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
