Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Solens undergång, nebulosornas uppkomst
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
höra också den första klasssen, d. v. s. de hvita
stjärnornas, så vida de blifvit undersökta.
För alla de föränderliga stjärnorna måste vi antaga, att
deras stoftringars eller ledsagares banplan innehåller
synlinjen mellan observatören och stjärnan i fråga. Vore
ej detta fallet, skulle de för oss se ut som en nebulosa
eller särskildt för Algol-stjärnans vidkommande, såsom
spektroskopiska dubbelstjärnor.
Utvecklingen af stjärnorna från nebulosastadiet skildras
på följande sätt af den berömde föreståndaren för
Lick-observatoriet i Kalifornien, W. W. Campbell.
»Det är ej svårt att plocka ut en lång serie af välkända
stjärnor, hvilkas tillstånd ej kan synnerligen skilja sig från
nebulosornas. Dessa stjärnors spektra innehålla såväl
Vätgasens, som heliums, ljusa linjer. Gamma Argus och Zeta
Puppis höra till denna klass. En annan hithörande stjärna
(D. M. + 300, 3639) är omgifven med en
vätgasatmosfär af omkring fem bågsekunders diameter. Litet mera
aflägsnade från nebulosa-stadiet synas sådana stjärnor, som
visa både ljusa och mörka vätgaslinjer; dessa stjärnor
iakttagas just då de, så att säga, äro på väg att öfvergå
från att visa ljusa till att visa mörka linjer. Gamma i
Cassiopeja, Pleione och My Centauri äro exempel härpå.
Nära besläktade med de förut nämnda äro
helium-stjärnorna. Deras mörka linjer motsvara Vätgasens och ett
tjog eller flera af de mest framträdande helium-linjerna
äfvensom några svaga metall-linjer. De hvita stjärnorna
i Orion och i Plejaderna äro typiska för denna klass.»
»Att dessa stjärn-klasser motsvara ett tidigt
utvecklingsstadium, gjordes först sannolikt genom iakttagelser af
deras spektra. Upptäckten, med fotografiens tillhjälp, af
nebulosa-massor i närheten af stjärnor med ljusa linjer
och af helium-stjärnor, ger en tungt vägande bekräftelse
på deras ungdom. Kan väl någon, som sett nebulosan i
bakgrunden af Orions stjärnbild (fig. 42) eller de återstoder
af nebulosa-materia, i hvilken Plejadernas stjärnor äro in-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
