Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Nebulosatillståndet och soltillståndet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
förefinnas i så ringa mängd, att om den vore mättad, en
enda gram skulle upptaga en rymd motsvarande en
tärning hvars sida vore omkring 2,000 ljusår, det vill säga
450 gånger afståndet till närmaste fixstjärnan. För
natrium, som också är en mycket flyktig metall, hvilken ju
spelar en jämförelsevis stor roll i fixstjärnornas
sammansättning, blefve sidan på den kub, som innehölle en gram,
omkring en milliard gånger större. Till ännu mera
svindlande tal komma vi för magnesium och järn, som ju
förekomma ymnigt i fixstjärnorna, och som äro mindre flyktiga än
förutnämnda metaller. Häraf se vi, huru oerhördt kraftigt
de låga temperaturerna verka för att aflägsna alla ämnen
som ej äro utomordentligt svårt kondenserbara, såsom
helium och vätgas. Då vi nu känna, att i nebulosorna
förekommer ett annat ämne, ofta kalladt nebulium, som
kännetecknas genom två karaktäristiska spektrallinjer, som
ej äro återfunna hos något jordiskt ämne, så böra vi
däraf sluta till, att detta, i öfrigt obekanta, grundämne
nebulium bör vara nästan lika svårt att kondensera som
vätgas och helium. Dess kokpunkt bör därför likasom
vät-gasens uppskattningsvis ligga under 50 graders absolut
temperatur.
Att således vätgas och helium jämte nebulium
ensamma synas förekomma i de starkt utbredda nebulosorna,
beror troligen endast på deras låga kokpunkt. Ett
antagande af, att alla andra ämnen sönderfalla i väte och
helium (samt nebulium) vid yttersta förtunning, i enlighet
med Lockyer’s uppfattning, är alldeles ogrundadt.
Man har gjort den iakttagelsen, att de olika linjerna i
nebulosornas spektra ej ha samma utbredning inom
nebulosaområdet. Så till exempel fann Campbell vid
undersökningen af en liten planetarisk nebulosa i närheten af
den stora Orion-nebulosan, att nebulium i detta objekt ej
hade samma utsträckning som vätgasen. Nebuliumet,
som var koncentreradt i nebulosans midt, har därför
sannolikt en högre kokpunkt än väte och förekommer därför i
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>