Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Nebulosatillståndet och soltillståndet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
ska nebulosorna. Hvilken oerhörd storlek dessa
himlakroppar stundom besitta, framgår däraf, att den största
af dem, N:o 5 i Herschels katalog, belägen nära stjärnan
B i Stora Björnen har en diameter af 2.67 bågminuter.
Om den låge oss så nära som den närmaste stjärnan, så
skulle likväl dess diameter vara mer än tre gånger större
än Neptunus-banans. Den är otvifvelaktigt många gånger
större. Härigenom få vi en föreställning om den oerhörda
förtunningen uti en dylik himlakropp. Äfven där den är
tätast är dess täthet sannolikt ej större än omkring en
biljondel af luftens. I de yttre partierna af dessa
nebulosor måste också temperaturen vara ytterst låg; i annat
fall skulle de ej kunna hållas samman och därför kunna
i dem endast vätgas och helium förekomma (i gasform).
Dessa himlakroppars täthet och temperatur äro
emellertid att betrakta såsom jättestora, om man jämför dem med
förhållandena hos gaserna uti nebulosornas spiraler. I dessa
härskar aldrig jämvikt, och endast på den grund, att de
verkande krafterna äro utomordentligt små, kunna dessa
bildningar behålla sina former jämförelsevis oförändrade
under långa tider. Det är väl hufvudsakligen dessa
partier, i hvilka de kosmiska stoftmassorna hejdas i sin
rörelse, genom hvilkas sammanslutning småningom planeter
uppstå. Dessa kondensera på sin yta de gaser, som
komma i deras väg och nå därigenom en hög temperatur
hvilken de likväl jämförelsevis hastigt förlora genom
utstrålning.
Så vidt man vet, utmärka sig spiralnebulosorna genom
kontinuerliga spektra. De i dem befintliga stjärnornas
glans öfverstrålar fullkomligt töckenmassornas svaga ljus.
Otvifvelaktigt befinna sig dessa genom kondensation
uppkomna stjärnor i ett tidigt utvecklingsskede och motsvara
således hvita stjärnor, såsom den nya stjärnan i Perseus
och centralstjärnan i Lyrans ringnebulosa. Det oaktadt
har man funnit att Andromedanebulosans spektrum har
ungefär samma utsträckning som de gula stjärnornas.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
