Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Nebulosatillståndet och soltillståndet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
ella världens rörelser och utveckling, borde
himlakropparna sträfva att gyttra ihop sig till allt större massor.
Under de oändliga tidernas lopp borde utvecklingen ha
framskridit så långt, att endast stora solar, lysande eller
slocknade, borde förefinnas. Allt lif skulle under sådana
förhållanden vara omöjligt.
Och dock se vi i solens närhet en hel del mörka
kroppar, planeterna, och vi ha grund att antaga att i
närheten af andra stjärnor finnas mörka himlakroppar, ty på
annat sätt kunna vi ej förklara för oss dessa stjärnors
egendomliga fram- och återgående rörelser. Likaså
iakttaga vi, att mot jorden instörta en hel del små
himlakroppar i form af meteoriter och stjärnskott, som komma
till oss från rymdens aflägsnaste delar.
Förklaringen till dessa afvikelser, från hvad vi kunde
förmoda bli följden af tyngdlagens uteslutande verkan,
ligger i två omständigheter; verkan af strålningstrycket
och sammanstötningen mellan himlakroppar. Genom den
senare uppstå stora gashvirflar kring nebulosaartade,
gasformiga himlakroppar. Genom strålningstrycket föres
kosmiskt stoft, som delvis kan vara hopgyttradt till
meteoriter och kometer, in i gashvirflarna och bildar där,
tillsammans med kondensationsprodukter ur de omgifvande
gasmassorna, planeter och med dem följande månar.
Strålningstryckets spridande verkan håller således
jämnvikten mot tyngdlagens sträfvan att allt mer hopsamla
materien. Gashvirflarna i spiralnebulosorna tjäna endast
till att fixera läget af det genom strålningstrycket från
solarna bortstötta stoftet.
Gasmassorna i nebulosorna utgöra de viktigaste
hopsamlingsställena för det stoft, som stötes bort från solarna
genom strålningstrycket. Om världen vore begränsad,
såsom man förr ansåg, det vill säga stjärnorna låge
hopgyttrade i en stor samling, och därutanför endast funnes
det oändliga tomrummet, så skulle solarna under
obegränsade tider hafva under strålningstryckets inverkan afstött
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
