- Project Runeberg -  Världarnas utveckling /
169

(1906) [MARC] Author: Svante Arrhenius
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Lifvets utbredning genom världsrymden

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.



Enligt denna lära anpassa sig arterna under tidernas
lopp efter de yttre förhållandena, och så småningom kan
förändringen bli så stor, att man kan säga, att en ny art
uppstått ur en gammal. Denna åsikt har till och med
på den sista tiden, genom De Vries’ arbeten, förskärpts
därhän, att vi nu säga, att fall förekomma, då under
våra observationer nya arter rent af språngvis uppstå ur
äldre. Denna lära kallas mutationsteorien.

Vi föreställa oss därför nu, att de lefvande organismer,
som vi iakttaga omkring oss, alla härstamma från äldre,
med dem ganska olika organismer, af hvilka vi finna spår
och rester uti geologiska aflagringar, som afsatts miljoner
och äter miljoner år tillbaka. Enligt denna åsikt kunna
alla nu lefvande organismer möjligen härstamma från en
enda ytterst enkel varelse, men det återstår då att uppvisa
huru denna tillkommit.

Den gängse föreställningen bland allmänheten är väl
den, som hyllades redan af antikens män, nämligen att
lågt stående organismer kunna utvecklas utan frön. Man
iakttog nämligen, huru lågt stående organismer, larver
o. s. v. uppstå på ruttnande kött, såsom Ovidius
beskrifvit i sina Bucolica. Denna åsikt höll sig allmänt ända
till 1600-talet, men vederlades genom talrika försök af
bland andra Swammerdam och Leuwenhoek. Denna lära
om den s. k. »generatio spontanea» eller själfalstringen
blossade emellertid upp till nytt lif, sedan man upptäckt
de s. k. infusionsdjuren eller de små organismer, som,
utan att man vidtager några åtgärder därför, uppkomma
i dekokter och infusioner. Spallanzani visade likväl (1777),
att om infusionerna, äfvensom de omslutande kärlen och
luften öfver dem, uppvärmdes tillräckligt för att döda alla
frön, så blefvo infusionerna sterila, d. v. s. inga lefvande
varelser utvecklades däri. På denna omständighet grundar
sig metoden att bereda konserver. Man gjorde likväl
invändningar mot denna bevisföring och sade, att luften
blifvit så förändrad vid upphettningen, att därigenom ut-

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Fri Oct 18 18:39:58 2024 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/utveckling/0179.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free