- Project Runeberg -  Världarnas utveckling /
175

(1906) [MARC] Author: Svante Arrhenius
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Lifvets utbredning genom världsrymden

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.



vattnets, hvilket rätt nära öfverensstämmer med
verkligheten, så öfverskrida de Mars’ bana redan efter 20 dygn,
Jupiters bana efter 80 dygn och Neptunbanan efter 14
månader. Det närmaste solsystemet, Alfa Centauri, nås
efter 9000 år. (Dessa beräkningar äro gjorda under
förutsättning, att strålningstrycket öfverstiger tyngden vid
solen 4 gånger, hvilket ungefär torde vara riktigt enligt
Schwarzschilds beräkningar.)

Tiderna för uppnående af de olika planeterna i vårt
solsystem äro ej större än, att det mycket väl kan tänkas,
att lifsfröna i fråga behållit sin grobarhet under dem.
Litet ogynnsammare ställa sig förhållandena för
bibehållandet af grobarheten under tiden för transporten till närmaste
solsystem. Men vi veta väl, att solarna röra sig i
förhållande till hvarandra, och de stå därför ej alltid på samma
afstånd från hvarandra. Man kan beräkna, att under
förloppet af omkring en miljon år har någon stjärna
sannolikt varit oss omkring 5 gånger närmare, än den som
nu står oss närmast. — Då man uppskattar tiden för
lefvande varelsers existens på jorden till minst hundra
miljoner år, måste man säga, att det spelar en obetydlig
roll, om en planet får vänta ett eller annat miljontal år
efter, sedan den blifvit lämplig för bärande af lif, innan
lifvet gör sitt intåg på densamma. — Vi få på detta sätt
tiden för transport till närmaste stjärna reducerad till 1800
år. Man kan ju tvifla om bakteriesporers eller öfver
hufvud taget fröns grobarhet håller sig så pass länge.
Man har förr påstått, att sädeskorn, som funnits i
egypternas grafkamrar, visat sig äga grobarhet. Men den
nyktra kritiken har ådagalagt, att dessa uppgifter äro
synnerligen tvifvelaktiga. På den sista tiden har en fransk
forskare vid namn Baudoin uppgifvit, att han i en romersk
graf från Troussepoil i Vendée, Frankrike, funnit sporer
af en hel del bakterier, som otvifvelaktigt behållit sin
grobarhet under 1800 år. I alla händelser synes denna
uppgift ej vara orimlig. Bakteriefrön skulle således möjligen

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Tue Dec 12 12:42:08 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/utveckling/0185.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free