Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
24 A. E. Knös.
ordagrann, dock fullkomligt riktig. I v. 9 är visserligen den i Uppl. af 1853
gifna tolkningen enlig med nyare Commentatorers exeges öfver detta ställe; men
att denna exeges befinnes långtifrån att vara höjd öfver alla tvifvel, har sednast
Prof. D:r Melin visat i Svensk Kyrkotidning, 1860, sidd. 164—167. Den än-
dring åter som skett i v. 14, nämligen att i P.Ö. Uppl. 1853 orden: ”Hans” och
”full” blifvit utbytte mot "”dess” och ”fullt”, kan visserligen försvaras från gram-
matikalisk synpunkt, eftersom båda dessa uttryck kunna betraktas såsom hän-
förda till det föregående: ”Ordet”; men deremot kan anmärkas, dels att ”Ordet”
(6 Iéyos) i hela denna prolog framstår såsom personligt begrepp, dels att just i
det närmast föregående handlas om det menniskoblifna Adyos, hvarföre ock per-
sonligheten här med mycken bestämdhet framträder, och att således den mascnu-
lina formen i ”Hans” och ”full” mycket väl kan förklaras såsom en constructio
ad sensum, hvilken säkerligen är för det religiösa sinnet alltför kär, för att upp-
offras. Den af Exegeterna ventilerade frågan om en här möjligen förhandenvarande
anakolutism behöfve vi således icke åberopa för återtagandet af den gamla öfver-
sättningens ordalag på detta ställe. Om v. 135 få vi nedanföre tala. — Eph. 4 21.
Här har visserligen Luther (och G. Ö.) icke ordagrannt återgifvit dljesa med
”ett rättsinnigt väsende”, men hans religiösa sinne och fina exegetiska takt förde
honom till insigt deri, att här icke var fråga om sanningen in abstracto eller
theoretice, icke om läran eller lärouppfattningen, utan om sanningen in praxi
(aljdeav liywrv Tiv dixarocbtvny, Decumenius ad h. 1), således nästan liktydigt
med slutorden i v. 24; och huru många olika constructioner och explicationer
sedermera blifvit gifna, har dock ingen af dem kunnat tillvinna sig allmännare
erkännande framför Luthers, som blifvit med åtminstone för oss fullt öfvertygande
skäl, hemtade från sammanhanget och syftningen af Apostelens framställning, —
nämligen att här talas om Frälsaren såsom vår högsta föresyn i rättsinnighet och
helighet — försvarad af Harless, Olshausen och de Wette, hvarföre det gamla
uttrycket för denna uppfattning må i vår bibelöfversättning quarstå. — Rom. 4:
4, 5 afgifva ett annat bevis på Luthers fina exegetiska takt. Ordet 6 fpyalo-
uévo öfversätter han: ”dem, der mit Werken umgehet”, hvilket återgifves i vår
G. Ö. med: ”honom, som håller sig till gerningarne”. Det grekiska ordet är, såsom
nyare exegeter riktigt anmärka, på detta ställe hos Paulus en terminus technicus (jfr
Winers Gr. s. 41) hvars betydelse man bör förklara utur totaliteten af hans lärobegrepp.
och särskildt hans lära om zots och foya. Den såsom philolog utmärkte Fritzsche
(Comm. ad h. 1.) förklarar derföre fpydieoda, på detta ställe betyda: ”bene factis
edendis intentum esse, quibus Dei favor expugnetur”, och tillägger: ”Preclare
Lutherus: mit Werken umgehen”. Bengel, (Gnom. ad h. 1.) jemför det Hebr.
Syp i hvilket begreppen gerning och lön äro förenade. Men för att uttrycka verk-
heligheten äro ordalagen i G. Ö. mycket väl valda och att föredraga framför det i
P.Ö. 1853 införda: ”honom som hafver gerningarna”, hvarföre i den nya upplagan
af P.Ö. en återgång till G. Ö. här skett. — Rom. 8: 28. 9: 11. 2 Tim. 1: 9. är
nQCPecns, NOCFPECNS O:od, i P. Ö. 1833 öfversatt med: ”föresats”, hvaremot i Eph.
1: 11. 3: 11. detta ord i alldeles samma mening der återgifves med: ”uppsåt”.
G. Ö. har på alla dessa ställen: ”uppsåt” utom i 2 Tim. 1: 9. ”beslut”. Så ock
P.Ö. 1816, utom det att der äfven i Eph. 3: 11. står: ”beslut”. ”Thomander öf-
verallt: ”uppsåt”. I P.Ö. 1861 är på alla dessa ställen uttrycket: ”uppsåt” begag-
nadt. Visserligen är ordet: föresats, i Svenskan af enahanda etymologisk bildning,
som z0d9e0:s i Grekiskan, men: uppsåt, synes dock vara i detta fall mera 9eo-
npenös sagdt, likasom innebärande mera ti Jeioy, hvaremot: föresats, mera vi
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
