Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
44 A. E. Knös.
denne med det bemötande han rönt, att Paulus likasom uppstämmer
en triumphsång (2: 14 ff.), hvilken, ehuru med många afbrott, seder-
mera ofta återljuder i det följande. Men midt i dylika utgjutelser af
hans hjertas innerliga fröjd förekomma icke blott varningar och hotel-
ser (6: 14 ff. 12: 20 f. 13: 2, 7), — detta kan lätt förklaras, ty det
moraliska förderfvet (jfr 1 Cor. 5: 1 ff. 6: 12 ff. Cap. 10 m. fl. st.)
äfvensom partilystnaden kunde väl ej på en gång häfvas — utan han
inlåter sig ock i försvar mot anklagelser och misstydningar (1: 15—17.
3: 1. 5: 12), kastar apologetiska och polemiska sidoblickar på sina mot-
ståndare (2: 17. 3: 1. 5: 12), och då han prisar sitt embete, sitt nit,
sin ståndaktighet (3: 4 — 5: 10) gifver han deråt en apologetisk vänd-
ning (5: I — 6: 10), beder om uppriktighet och kärlek (6: 11—13) o.
8 v. I synnerhet i Cap. 10 ff. uppträder han skarpt, hotar att göra
sin apostoliska makt gällande, och, under det han förebrår Corinthierna
att de dertill tvingade honom, utbrister han i sjelfförsvar och beröm-
melse, för att mot ”falske apostlars och bedräglige arbetares” (11: 13)
sjelftagna anspråk framvisa sitt nit, sin verksamhet, sina lidanden och
de nådebevisningar han af Herren erfarit. Man finner, huru under skrif-
vandet af detta bref flerahanda känslor mäktigt genomströmmade Apo-
stelen och i hans inre likasom aflöste hvarandra, samt att anledningen
härtill var att, om än efter det första brefvets mottagande de allra-
fleste i Corinthiska församlingen med kärlek slöto sig till honom och
voro honom hörsamme, likväl ett fåtaligare parti, i spetsen för hvilket
Apostelens afgjordaste motståndare voro, med ökad bitterhet uppträdde
mot honom. Häraf i det sednare brefvet den så märkliga vexlingen
mellan uttryck af den innerligaste kärlek och den skarpaste motvilja, mel-
lan fridfall mildhet och straffande stränghet, mellan djup ödmjukhet
och apostolisk sjelfkänsla. Härtill kommer, att dessa mäktiga inre rö-
relser framträda i sjelfva brefvet på ett sätt, som endast det så bild-
samma grekiska språket och Apostelens utomordentliga förmåga att be-
gagna detta språks rika tillgångar kunnat åstadkomma. För sin stilistiska
förträfflighet, blifver derföre detta bref ett synnerligt föremål för hvarje
öfversättares förtjusning — och förtviflan. Åfven Luther, den store
mästaren, har icke förmått besegra alla dessa svårigheter. Vid jem-
förelse mellan hans öfversättning och Apostelens egna ord måste man
stundom utropa: hvilken märkbar olikhet! quantum distabat ab illo! —
Vi utbedje oss och hoppas på öfverseende, då vi nu gå att behandla
några ställen utur detta bref.
2 Cor. 1: 15. Apostelen omnämner en tillämnad resplan, hvilken
icke gått i fullbordan, nämligen att han skulle hafva på resan till Ma-
cedonien först kommit till Corinth, Iya devrégav xapsy syre (Gr. T.),
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
