- Project Runeberg -  Upsala Universitets Årsskrift / 1861 /
50

Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

[a] ÅA. E. Knös,

ning och der äldre är skillnaden i sjelfva verket icke större, än att
meningen blifver i båda nära nog densamma; men som den äldre utgår
från grammatikaliska misstag, må den icke anses böra stå qvar.

De grammatikaliska misstagen äro här tvänne, uäml. 1) att construera xepts-
o6y med accus. persone, hvarom anmärkas må, att man väl kan säga: xapte-
gsiv Ti, uthärda något med ståndaktighet, men att xaprspuv riva är en linguistisk
omöjlighet; icke heller hjelpes detta, om man, såsom Ebrard föreslagit, efter
å6patov förstår inunder vyucör, ett sätt att försvara en gammal tolkning, hvilket
lindrigast sagdt måste anses alltför konvstladt; 2) att öfversätta dgr med: "sett
hade”, ett fel, som Luther icke begick, ty han bar här: als sähe er ihn.

1 Pet. 2: 7. Gr. T. "Ypiv oöv 4 vip votg morsvovasv. G. Ö.:
”Eder som tron är han kostelig”. P.Ö. 1780: ”Han är therföre kostelig i
anseende till eder, som tron”. P.Ö. 1816: "För eder alltså, som tron,
är han dyrbar”. P.Ö. 1853 = G. Ö. P.Ö. 1861: ”Så är nu härlig-
heten för eder som tron”. För att utröna, hvilkendera tolkningen är
den rätta, måste både sammanhanget och ordens egentliga betydelse
tagas i betraktande. Sammanhanget är: V. 6. ”Derföre säges ock i
Skriften: Si, jag lägger i Zion en utvald kostelig hörnsten, och den
som tror på honom, han skall icke komma på skam”. Derpå följer i
v. 7: ”Så är nu härligheten för eder som tron” (eller: ”Eder som tron,
är han kostelig”); ”men för dem som icke tro är stenen, som bygg-
ningsmännen förkastade, vorden en hörnsten och en stötesten och en
förargelseklippa för dem som stöta sig på ordet”, m. m. Betraktar man
sammanhanget, så finner man, att de till sin betydelse omtvistade be-
gynnelseorden i v. 7 stå såsom slutföljd af det i v. 6 ur G. T. anförda
stället och med tydlig hänsyftning på de sista orden deri: ”den som
tror på honom, skall icke komma på skam”. I ordet: ”härligheten” (4
Tepj) ligger derföre ett motsvarande begrepp mot: ”skall icke komma
på skam” (o$ w) xataicyvv Ii); deraf följer, att här säges något annat
och mera, än hvad i föregående versen är sagdt med ordet: ”kostelig
(svtspos); hade Apostelen menat endast detta och blott velat deraf
göra en tillämpning till de troende, så hade han här ock ganska säkert
nyttjat nämnde adjectiv och icke substantivet; men genom detta sub-
stantiv fortgår tanken och utvecklar sig vidare från talet om tron (é
miorsvwv åt avrv v. 6) till att framställa trons följder, nämligen
”äran inför Gud” (vobis, qui per fidem tanquam lapides vivi super eum
edifcamini, est honor coram Deo. Gerhard), ”den ära och härlighet,
som Gud förlänar, hvilken lagt denna grundsten” (Oecumenius), och
sålunda häntydande på saligheten, likasom då i det närmast följande
talas om otron, der äfven häntydes på fördömelsen. Denna uppfattning
synes oss så klar och rik, att vi ej kunne annat, än åt den gifva före-

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Fri Oct 18 18:40:18 2024 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/uuarsskr/1861/0062.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free