Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Den presbyterianska kyrkoförfattningens införande i Skottland. — 11
Marias förföljelser mot protestanterna i England bildat sig derstädes.
Andreas Melville, som under en sednare period utaf den skottska re-
formationen utöfvade ett så ofantligt inflytande på den presbyterianska
kyrkoförfattningens utveckling i Skottland, tillbragte mer än fem års
tid såsom professor i Geneve. Den politiska förbindelse, som under
konung Frans den andres af Frankrike regering egde rum emellan Skott-
land och detta land, bidrog ock utan tvifvel att föra Skottarne i
närmare beröring med protestanterna i Frankrike, hvilka åter hade
sin hufvudsakliga bildning och sin kyrkoförfattning från Geneve. På
dessa vägar lyckades det den riktning, som i lära och författning
kommit till herraväldet i Genöve, att småningom vinna insteg och blifva
rådande äfven i Skottland.
En annan omständighet, som äfven icke obetydligt bidrog till den
presbyterianska kyrkoförfattningens införande i Skottland, tro vi oss
igenfinna ati den då varande politiska och sociala ställningen i nämnde
land. Det fanns nämligen i Skottland på denna tid en mäktig aristo-
krati, som kämpade med konungen och de katholska biskoparne om
makten i landet. De store baronerna i de skottska lågländerna och
elancheferna i högländerna voro snart sagdt sjelfständiga furstar och
gjelfskrifne ledare för sina underlydande. De hyste äfven mycken obenä-
genhet för en starkare centralisation af makten uti en stark och enig
konungamakt, af hvilken de sökte att så Mycket som möjligt hålla sig
oberoende. Man kan derföre intet annat vänta sig, än att de äfven i
fråga om kyrkostyrelsen måst känna sig mest benägne för ett sådant
system, enligt hvilket ingen enskild höjer sig öfver de öfriga, utan den
högsta ledningen af kyrkans angelägenheter utöfvas af en förening utaf
dess förnämsta och anseddaste medlemmar. De skottska adelsmännen
betraktade äfven med mycken afund sina medtäflare i makt och anse-
ende, de katholska biskoparna. De måste derföre både kännt sig be-
nägna att bidraga till deras störtande, för att sjelfva växa i makt och
inflytande genom deras fall, och med förkärlek omfattat en sådan kyrko-
författning, som icke, såsom fallet varit i den katholska kyrkan, con-
centrerade den andliga makten hos vissa högt uppsatta embetsmän i
kyrkan, eller hos läroståndet, utan äfven lemnade andra ansedda och
inflytelsrika män i kyrkan rättighet att deltaga i dess styrelse. Det är
visserligen sannt, att de skottska adelsmännen under en sednare period
mera allmänt visade afvoghet för den presbyterianska kyrkan och sökte
att införa den episkopola kyrkoförfattningen. De hade då kommit till
erfarenhet deraf, att äfven de presbyterianska myndigheterna kunde ut-
veckla en för dem obehaglig och hotande makt, och hade af det slående
exemplet från Enpgland redan lärt sig, att protestantiska biskopar lätt
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
