Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Den presbyterianska kyrkoförfattningens införande i Skottland. 13
På grond af detta förhållande kunde den katholska kyrkan icke
med ett slag störtas. Den kunde icke falla för det första angrepp, som
gjordes emot densamma. Undanrödjandet af tron på påfvedömets gu-
domliga giltighet och nödvändighet samt utbredandet af den öfvertygel-
sen, att det borde störtas, var icke ett ögonblicks verk. Den kathol-
ska kyrkans egna kräftskador, påtvarnes lastbarhet och den gudomliga
försynens skickelser arbetade under århundraden på att förbereda folket
för en reformation. Oeh det fordrades en lång tids fortsatta bemödan-
den och ansträngningar af reformatorerna för att småningom genom
bättre kunskap och undervisning i folkets hjertan och öfvertygelse un-
danskaffa den grundval, på hvilken påfvedömet hade sitt fastaste stöd.
Vissa författare i den skottska kyrkohistorien söka visa, att en
renare mot påfvedömet fiendtlig riktning skulle hafva i hemlighet fort-
lefvat i Skottland ända från de så kallade Culdeernas tid, om hvilka
vi hafva den sista säkra underrättelsen af år 1297 1). Men saknar
detta antagande fall historisk bevisning, så är det deremot en afgjord
sak, att John Wicliffes reformatoriska verksamhet äfven sträckte sig
til Skottland. Och då denne reformator öppet uttalade den åsigt, att
påfven var antichrist, och hans lärjungar och anhängare under namn af
Tollarder äfven utspridde sig tiH Skottland, så måste de der hafva
motarbetat påfvedömet och kunna anses såsom de första kämparne för
den åsigten att påfveväldet borde störtas.
Historien har förvarat minnet af några enskilda personer, som före
reformationsseklet i Skottland sökte väcka misstankar mot påfvedömets
rättmätighet i kyrkan. James Resby, en Engelsman och lärjunge till
Wickffe, led omkring 1407 martyrdöden i Skottland för det han lärde,
att påfven icke var Christi vicarius och att ingen man af dåligt lefnads-
sätt kunde erkännas för påfve ?). Och under namn af Lollarder blefvo
mot slutet af 15 seklet i vestliga delen af Skottland 30 personer, män
och qvinnor, år 1494 anklagade för villfarelser och affall från den ka-
tholska kyrkan. Bland de lärosatser, för hvilka de anklagades, före-
kommo äfven följande: att Christus gaf löse- och bindenycklen åt Petrus
och de öfrige apostlarne, men icke åt påfven, Petri föregifne efterträ-
dare, att påfven är Petri efterträdare endast för så vidt om honom gäller
hvad Christus sade till Petrus: ”gack bort satan,” att påfven icke kan
förlåta synder, att han upphöjer sig sjelf emot Gud och öfver Gud, att
!) Jfr Hetherington, History of the Church of Scotland. Edinburgh
1852. Vol. I, sidd. 18, 31 ff.
2) Knox, The Historie of the Reformation of the Church of Scotland. Lon-
don 1644. ’Sid. 1. Spotswood, History of the Church of Scotland. Lon-
don 1655. Sid. 56. ”
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
