Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
20 Claes Adolf Hultkrantz.
öfverheten icke har något att beställa med religionen? Då vi se, att de
prester, som voro Christ? förebilder, skulle mottaga sin stadfästelse och
sitt inträde i embetet af den borgerliga makten, hvem dristar väl då
påstå, att denna makt nu blifvit så profan i Guds ögon, att den icke
får befatta sig med religionens angelägenheter. Den helige Ande be-
tygar på många ställen motsatsen. — Ett annat’ bevis för den borger-
liga öfverhetens rättighet att taga kyrkans angelägenheter i sin hand
finner Knox, dels uti Guds befallning till gamla testamentets konungar
att hafva och läsa Guds lag och tillse, att Gud i enlighet med lagens
föreskrifter blefve dyrkad af folket, dels ock uti de prisvärda exempel
och föredömen, som blifvit gifna af åtskilliga gudfruktiga konungar i
Gamla Testamentet, som i enlighet med nämnde befallning, då affall in-
träffat i Israel, återställde den rätte Gudens dyrkan, gåfvo prester och
leviter befallningar och föreskrifter om gudstjensten samt straffade
affällingar för deras afvikande från den sanne Gudens dyrkan. Den
som icke är mer än blind, säger Knox, måste ovilkorligen af sådane
skäl blifva öfvertygad, att reformerandet af religionen i alla stycken
tillika med straffandet af dem, som lära falskt, måste tillhöra den bor-
gerliga öfverheten, ty hvad Gud fordrade af gamla testamentets konun-
gar, måste hans rättvisa fordra äfven af andra, som hafva samma makt
och embete !).
Knox stannar icke dervid, att det är konungens eller regentens
rättighet och skyldighet att reformera religionen och vaka öfver dess
angelägenheter. Han vill äfven hafva andre förbundne dertill, och näst
konungen vänder han sig i första rummet till den skottska adeln. Uti
den redan förut nämnda appellationen utvecklar han utförligt adelns
skyldigheter i detta afseende. Tron icke, säger han, att reformationen
icke tillhör eder, emedan I icke ären konungar utan adelsmän, ty då
bedragen I eder. Först och främst besinnen I då icke, att David (i 2
psalmen) fordrar, ej blott att konungar skola låta sig undervisas, utan
äfven att prinsar och domare (som man icke kan neka eder vara) skola
låta sig tuktas, skola tjena och frukta Gud, hvilket I icke kunnen göra,
om I åsidosätten reformationen. Vidare kännen I icke eder pligt mot
Gud och den makt han eder förlänat, om I af inställsamhet eller fruk-
tan för menniskor förakten Guds sanna religion. Om eder konung är
en man, som icke känner Gud, en fiende till hans sanna religion, för-
blindad af vidskepelse, och en som förföljer Christi lemmar på jorden,
skolen 1 blifva ursäktade, om I med tystnad förbigån hans ogudaktig-
het? Bedragen eder icke, mine herrar! I hafven erhållit makt och an-
!) Knox" Appellation sid. 13 ff. och på flera ställen.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
