Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Den presbyterianska kyrkoförfattningens införande i Skottland. — 33’
ingen biskop eller prelat i detta rike vid ofvannämnde ansvar någonsin
för framtiden må utöfva någon jurisdiction på grund af nämnde biskops
i Rom myndighet”. Parlamentet antog ock en sträng lag emot messan,
samt dem som läsa eller höra densamma. Det heter i denna lag: ”Det
är beslutadt och stadgadt i detta parlament, att intet slag af person
eller personer (med undantag af dem, som blifvit antagna och fått makt
dertill) någonsin i kommande tider få förvalta något saerament hem-
ligen, på något sätt, ej heller läsa messan, ej heller höra messan, ej
heller vara närvarande vid densamma, vid äfventyr att för första för-
brytelsen få sin egendom confiskerad och blifva belagd med kroppsligt
straff efter den domstols godtfinnande, inom hvars område man blir er-
tappad, att för andra förbrytelsen blifva landsförvisad från riket samt
för tredje förbrytelsen blifva straffad till lifvet” 1).
Man kan lätteligen föreställa sig, att det hade sin svårighet att
vinna tillämpning af alla dessa lagar, helst de uti en hastig vändning
tillkommit genom ett parti, som, om ock herrskande i landet, dock
ännu icke vunnit den makt och det anseende, som erfordrats för tillämp-
ningen af alla dessa föreskrifter. Desse lagar erhöllo ock ingen stad-
fästelse af Skottlands dåvarande konung, konung Frans den andre af
Frankrike, eller af hans sedermera i Skottland regerande gemål, drott-
niog Maria Stuart, och saknade derigenom ett väsendtligt vilkor för
sin fulla giltighet såsom lag. Flere bestämmelser i desse lagar voro ock
till den grad opraktiska och grymma, att de äfven med god vilja hos
regeringen svårligen hade kunnat sättas i verket. Likväl voro de icke
utan verkan på det katholska partiet i Skottland. Knox säger uti sin
reformationshistoria: ”Papisterna voro till den grad confunderade, att
hvar och en i hela riket lika litet vågade tillstå att han hörde eller
läste messan, som tjufvarne från Tiddisdale vågade för-en rättvis do-
mare tillstå sin stöld och sitt öfvervåld”, och han frågar med en viss
triumf öfver den då vunna framgången: ”Hvilken känd messmånglare
eller pestsmittad papist vågade låta se sig offentligen i någon reformerad
stad i riket, före drottningens ankomst till landet?” 2)
De åtgärder i lagstiftningsväg, som vid denna tid vidtogos mot den
katholska kyrkan, inskränkte sig icke till parlamentsbesluten af 1560. I
början af det nästföljande året hölls ock i Edinburg ett ständerconvent 3),
I) Spotswood, History, sid. 150. Knox, History, sidd. 273—74.
2) Knox, History, sid. 304.
3) Det synes sannolikt, att detta af Spotswood (Hist. sidd. 152—175)
omtalade ständerconvent är identiskt med det af Knox (Hist. sidd. 281 — 83)
beskrifna adelsconventet och äfven sammanfaller med hvad andra författare
benämna den skottska kyrkans andra generalförsamling. Det är vida lättare
3
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
