Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Den presbyterianska kyrkoförfattningens införande i Skottland. 51
det egentligen Guds kyrka att straffa dryckenskap, öfverflöd i kläder,
mat och dryck, otukt, förtryck mot fattiga, bedrägeri i handel genom
falskt mått och mål, oanständigt tal och lättsinnig lefnad m. m. År
förbrytelsen hemlig, användes enskildt varning och förmaning af dem,
som fått kännedom om förbrytelsen, eller af predikanten. Hjelper icke
detta eller är förbrytelsen allmänt bekant, så förekallas personen att
varnas af pastor, äldste och diakoner. Bättrar han sig nu, så erhåller
han, sedan han offentligen bekänt sin synd och betygat sin ånger, af
församlingen tillgift för sin förseelse. Bättrar han sig icke, så erhåller
han en viss betänketid, hvarefter brottet först utan och sedan med näm-
nande af personen tillkännagifves för församlingen, hvilken uppmanas
att bedja till Gud för förbrytaren. Hjelper icke detta, så blir han of-
fentligen excommunicerad. Med den, som blifvit excommunicerad, får
ingen menniska, med undantag af hans hustru och husfolk, hafva nå-
got umgänge vare sig i mat eller dryck, i handel eller vandel, ja man
får icke ens helsa på honom eller tala med honom. Och på det ingen
må förebära okunnighet härom, skall excommunicationen kungöras öfver
hela riket. Barn af en excommunicerad få icke döpas, så framt icke
de uppnått den ålder, att de sjelfva begära det, eller modren eller några
af dess vänner eller anförvandter, som äro i kyrkans gemenskap, derom
anhålla. När en excommunicerad bättrar sig, så kan han åter genom
offentlig syndabekännelse och aflösning upptagas i församlingens gemen-
skap, hvarvid till tecken af försoning ”de äldste och förnämste perso-
nerna i församlingen taga den botfärdige i handen, och en eller två i
de öfrigas namn kyssa och omfamna honom vördnadsfullt och allvarligt
såsom en lem i Christus Jesus” 1).
Den första disciplinboken gifver äfven föreskrifter för den allmänna
godstjensten, för sacramenternas förvaltning och andra kyrkliga hand-
lingar. Vissa frågor, som röra den allmänna gudstjensten, låter den
dock afgöras af de särskilda församlingarne, t. ex. om psalmerna skola
sjungas eller icke, huru många gudstjenster skola hållas i hvarje vecka
0. 8& Vv. Dock bör enligt dess föreskrifter söndagen öfver allt firas både
före och efter middagen, men kyrkliga fester och högtidsdagar afskaffas.
I stora städer bör hvarje dag antingen hållas predikan (med fria ex-
temporerade böner) eller offentlig bön (enligt formulär) med skriftläs-
ning. Om söndagarne bör förmiddagen användas till predikan, samt
för firandet af sacramenterna och invigandet af äktenskap, när sådant
fkrekommer. Eftermiddagen användes deremot till offentlig katechisa-
tion med ungdomen. Döpelsen förrättas efter predikan eller den offent-
!) Ibid. cap. IZ.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
