Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Om äktbeten ef Jacobs href 21
Roses savå Å3 så fora atröv up morsike Itrovser yåe, al ov Toroöd:,
och Rom. 2: 17 ff.: El då ov Tovdatog ånevoudln, xal ånavanain ti
vÖpe , x0i xovyäsar iv Fem xal ysvwskKers TO FiNpa — — Ö&öc dv
vöpe xavyäsar did tis Mugafarcw; tnö vopov röv Jedv drspulbeg !).
Att denna riktning likväl icke uteslöt iakttagandet af den yttre för
judiska folket gifna lefaadsordningen, säger sig sjelft. Men hvad är
väl naturligare, än att personer af denna riktning, som öfvergått till
christendomen, äfven efter sin omvändelse fasthöllo åsigter, som endast
småningom och i mån af christendomens djupare tillegnande kunde upp-
häfvas? Detta var åtminstone förhållandet inom flera hedningehristna
församlingar, och det är intet skäl att antaga, att förhållandet varit ett
annat inom de judechristna 2). En grundlig forskare i den äldsta kyr-
kans historia yttrar sig härom sålunda: ”Se gewiss das Christenthum
anch schon in seinem ersten Beginnen viele seiner Bekenner geistig
erleuchtete und sittlich umwandelte, so konnte es doch Alle von den
Flecken ihrer Volks- und Zeit-Bildung um so weniger reinigen, als
gewiss manche derselben durch abergläuvbische oder andere unlautere
Grönde dem Christenthume zugeföährt worden waren. Daraus erklärt es
sich, dass Paulus unter den Heidenchristen, besonders in Korinth (1
Kor. 5: 6) und in Kreta (Tit. 1:10 ff.), selbst grobe Laster fortwährend
zu bekämpfen fand, dass Jacobus sich genöthigt sah, den sittlichen
Missbrauch der Pauliniechen Lehre von der allein beseligenden Kraft
des Glaubens zu rögen (Br. des Jacobus), und dass die Apokalypse
(geschr. 69) gegen Verfährer in Pergamus (Mikolaiten) zu eifern hatte,
welche nicht nur die den Heidenchristen gegebenen Speisegesetze, son-
dern anpch das Verbot der Unzucht (Act. 15: 29) nicht achteten” 3).
Annu återstår att bemöta en åsigt, som antager, att förevarande
afdelning skulle vara rigtad mot ett missförstånd af den paulinska rätt-
färdiggörelseläran 4). Här kunna vi ej annat än instämma i dessa
Schweglers ord: ”Wie lässt es sich denn denken, dass Jacobus den
Missverstand einer paulinischen Lehre sollte bekämpft haben, ohne den
wahren Sinn ausdröcklich zu unterscheiden” 5)! Men ett annat skäl mot
detta antagande är Pauli, hedna-Apostelns ställning till de judechristna.
Då man nämligen å ena sidan öfverväger Pauli uppfattning och fram-
?) Till de anförda bevisen kanna läggas mångfaldiga andra; Jfr Schnecken-
burger, Annot. ad. Ep. Jac. 128—136.
2) Jfr Hebr. 5: 11, 12.
3) Gieseler, Lehrbuch der Kirkengeschichte 1 B. 1:ste Abth. 4:te Auf. ss.
112—113.
+) Jfr Hug, Einl. in die Schr. des Nenpen Testam. 11 Th. $ 159,
3) Das nachap. Zeitalt 1 B. s. 438.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
