Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
50 Conrad Theodor Hjerpe.
godkänt den grundsats, Paulus följt i sin missionsverksamhet bland hed-
ningarne, och 2) att hednaaposteln, ehuru han hyllade friare grundsat-
ser i afseende på lagen, likväl kunde, då den christliga kärleken eller
Guds rikes befordran kräfde det, med ett temporärt åsidosättande af
sina grundsatser, beqväma sig till lagens iakttagande, så eger ock mel-
lan Gal. 2 och Ap. G. 15, der samma händelse omnämnes, en väsendt-
lig öfverensstämmelse rum, och ingen giltig grund är för handen att
frånkänna Ap. G. 15 och 21: 18—26 historisk sanning.
Sammanfatta vi nu de på dessa ställen spridda drag af Jacobs
personlighet, så framställer sig denna i ett annat ljus, än efter Hege-
sippi berättelse. På apostlamötet i Jerusalem, der frågan om hedning-
christnas förhållande till mosaiska lagen var föremål för öfverläggning,
är det hufvudsakligen Jacob, som med sitt personliga anseende fäller
utslaget. Han uppträder närmast efter Petrus, och föreslar, att hedning-
christna mätte, under vissa vilkor, befrias från mosaiska lagen, och
detta hans förslag blef mötets beslut. Men om han ock, oaktadt de
frisinnade grundsatser, han vid detta tillfälle uttalade i afseende på
hedningchristna, sjelf fortfarande iakttog den judiska lefnadsordningen,
och äfven fordrade detsamma af sina christna landsmän !), så är
grunden dertill att söka ej mindre i en naturlig böjelse och pietet
för de fäderneärfda bruken, än i den ställning, han såsom den jeru-
salemiska församlingens öfverhufvud intog till de judechristna, men
alldeles icke i en fanatisk lagifver, som utmärkte Pauli judechristliga
motståndare. Detta bevisas äfven af Ap. G. 21: 18—26, der han
råder Paulus, vid dennes sista besök i Jerusalem, att aflägga ett bevis
derpå, att han ännu iakttog lagen, för att derigenom vederlägga det
i omlopp satta ryktet, att han lärde de utom Palestina boende
judarne affall från lagen. Detta råd skulle Paulus tvifvelsutan aldrig
hafva efterkommit, om det haft sin grund i judaistisk ofördragsamhet,
och icke i religiös pietet mot lagen samt broderlig kärlek till Paulus.
Saledes betraktade Jacob aldrig lagen såsom ett bredvid och utom
tron nödvändigt medel för frälsningen, utan såsom cen af Gud åt Israels
folk gifven lefnadsordning, hvilken de med en ur tron framgående fri
hörsamhet borde efterlefva. Sjelf bevisade han ända till sin död en
sådan samvetsgrann trohet mot fädernas lag, att han erhöll tillnamnet
”den rättfärdige”, och ur detta hans judiska lefnadssätt later ganska
väl förklara sig, att en Hegesippus kunde utsmycka hans bild med
drag, som tillhöra en sednare tids judechristna ?).
Med denna Jacobs personlighet, sådan den ur Ap. G. 15: 21:
18–26 och Gal. 2 framgår, öfverensstämmer vårt brefs charakter i
1) Jfr Ap. G. 21: 18—26 och Gal. 2: 12. ?) Jfr Huther, Einl. ss. 9—11.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
