Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
8 H. L. Rydin.
Andra dispenser, än de, som röra den ekonomiska lagstiftningen ,
eller äro särskildt i allmän lag medgifna, eger konungen ej lagligen
meddela. Konungen kan således ej anses behörig att meddela dispen-
ser från de i testamenten, fideicommissbref, gåfvobref stadgade före-
skrifter. Dessa äro nämligen att anse sasom speciela lagar, som, ehuru
stiftade af privata personer, fatt sig en i framtiden sig sträckande gil-
tighet tillerkänd till följd af den makt, testator eller donator härtill tått
af stiftaren af den allmänna lagen genom de der intagna bestämmelser,
som bemyndiga den enskilde till förordnanden af nämnda slag. Dessa för-
ordnanden äro således att anse såsom momenter uti den allmänna lagen
och kunna således endast i den ordning, som för stiftande af allmän
lag är stadgad, d. v. s. genom Konungs och Ständers gemensamma be-
slut, upphäfvas eller ändras, der ej konungen eller annan myndighet har
fått sig i testaments- eller donationsbrefvet särskild dispensrätt uppdra-
gen. Som emedlertid, i enlighet med hvad lagutskottet vid 1809 års
riksdag ansåg vid fråga om rätt för konungen att göra ändringar i
fideicomissbref !), behof af dispens sällan yppar sig, utan att någon
punkt i testaments-, fideicommiss- eller donations-brefvet innebär motsä-
gelse antingen mot något annat stadgande deruti eller mot dess och
lagstiftningens ändamål, och i sådana fall föreskrifter i dylika förordnan-
den lättast göras ändamålsenliga, om de motsägelser, som förefinnas, lösas
genom en förklaring af testamentets, gafvo- eller fideicommissbrefvets rätta
mening, blir den i grundlagarne utstakade ordningen för lagförklaring
den utväg, hvaraf man i allmänhet kan begagna sig för att göra stif-
telsen tidsenlig och för vederbörande gagnelig. Som emedlertid, efter
hvad vi nu nämnt, stiftelsebrefvet sålunda måste anses såsom en spe-
ciallag inom den allmänna lagens område, blifver det konungen genom
Högsta Domstolen , som eger att i förklaringsväg afgöra äfven de mo-
dificationer i föreskrifterna, som med förändrade tider ifrågasättas så-
som :’ behöfliga. Detta förfarande är visserligen endast stadgadt för
fideicormisser i fråga om inteckning m. m. genom K. F. den 3 April
1810, men samma skäl gälla för andra slags stiftelser, som skola ega
en i framtiden sig sträckande förbindande kraft. Konungen plägar
emedlertid efter Justitix-Cancellerens hörande i Statsrådet besluta an-
gaende förklaring eller dispens i afseende på olämpliga föreskrifter i do-
nationsbref till fromma stiftelser. Denna praxis kan ej enligt vårt för-
menande anses befogad. Då testamentsbrefvet eller gåfvobrefvet ej till-
kommit genom något konungens åtgörande utan genom enskild persons
!) Lagutskottets yttrande i denna fråga finnes anfördt hos Naumann a
st, sid. 31.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
