Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Om Penningar och Kredit. 17
ningen deraf. För utrönande af en framtida fordrans närvarande värde
måste dess belopp minskas med ett belopp motsvarande den afkast-
ning som under den ifrågavarande tidens lopp genom omedelbar an-
vändning kunnat uppkomma. Dess närvarande värde är således det
belopp, som tillika med sin afkastning under den aftalade tiden utgör
det i framtiden utfästade beloppet Skillnaden emellan dessa belopp
bestämmes af räntefoten. Räntan är nämligen just det pris, som be-
talas för någon tids bruk af kapitalet och beräknas vanligen efter tiden
af ett år. Räntans höjd åter måste, likasom alla priser, bestämmas af
förhållandet emellan tillgång och efterfrågan. Tillgången beror på den
massa af fritt kapital, som utbjudes. Efterfrågan åter bestämmes huf-
vudsakligen af den fördel man genom kapitalets användande kan vinna,
af den profit eller vinst det kan gifva, samt graden af den nödvändig-
het hvarmed fritt kapital eftersökes af dem som behöfva det. Om
massan af fritt kapital ökas, skall detta således hafva en syftning till
sänkande af räntefoten, dermed också till höjande af framtida fordrin-
gars pris, emedan detta pris enligt hvad ofvan blifvit utveckladt är
högre, ju lägre räntan är. Men nu veta vi af det föregående, att ett
ökande af det fria kapitalet eller närvarande fordringars belopp också
har en tendens att höja varupriserna. En ökad tillgång på penningar
synes alltså kunna höja priset både på varor och på fordringar, stegra
varupriserna och sänka räntan. Meu vid närmare eftertanke inses lätt,
att, om varupriserna stiga, dermed också penningarnes verkliga betydelse
minskas i samma proportion, samt att således om varupriserna genom
ökad penningetillgång höjas, den ökade penningetillgången icke medför
någon verklig tillökning af det fria kapitalets storlek. Siffrorna blott
äro större, de betyda detsamma. Om man för 200 riksdaler icke får
köpa mera än förut för 100, så beteckna dessa 200 icke större for-
dringsbelopp än förut de 100. Likaså om man visserligen efter 5 för
hundradet för de 200 får betala 10 riksdaler i stället för 5 för de 100,
så medför detta tydligen icke någon skillnad i det räntebelopp som verk-
ligen betalas, då de 10 vid fördubblade priser icke betyda mera än
förat 5. Då under sådant förhållande tillökningen af det fria kapita-
lets belopp blott är nominell, kan den icke heller inverka på ränte-
foten. Å andra sidan hafva vi förut sett, att, om penningetillgången
ökar aig, de framtida fordringarnes pris skall stiga och räntan falla; nu
åter att detta icke blir händelsen, om penningetillgångens ökande föror-
sakar höjande af varupriserna. Vi finna således, att ehuru tillgången
på penningar inverkar så väl på varupriserna, som på räntan, den icke
kan inverka på båda på en gång, utan antingen på de ena eller på
den andra, så att så länge ökande af penningeqvantiteten verkar på
3
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
