- Project Runeberg -  Upsala Universitets Årsskrift / 1861 /
82

Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

82 G. E. Hamilton.

flera exemplar af samma vexel äro utfärdade, gör det naturligtvis denne
detsamina, hvilketdera han inlöser, blott han icke behöfver inlösa flera
än ett. Om nu innehafvaren af en vexel skaffar sig flera exemplar
deraf, så kan han, i händelse ett skulle förkomma, för erhållande af
godkäunande och betalning begagna sig af något af de andra, blott han
förhindrar att ”trassaten” — den person, på hvilken vexeln är dragen
— inlöser något af de andra, hvilket genom en enkel anmälan kan
ske. I anledning häraf gäller såsom allmänna vexelrättsliga grundsat-
ser, dels att innehafvare af vexel alltid kan fordra flera exemplar af
densamma, dels att hvart och ett exemplar för sig visserligen är en
fullständig vexel, men alla tillsammans likväl blott en och samma vexel;
hvarföre ock med inlösande af ett exemplar de öfriga förlora sin kraft,
så vida ej innehafvare behandlat dem såsom sörskilda vexlar och öf-
verlåtit dem till olika personer, således för hvardera uppburit betalning,
eller en ”Godkännare"”, ”trassat”, genom att godkänna flera än ett exemplar
likaledes gifvit exemplaren egenskapen af sjelfständiga, af hvarannan
oberoende vexlar. Blott ifall en vexel blifvit godkänd eller om den
blifvit öfverlåten in blanco, är det någon risk, om den förloras, eme-
dan genom godkännandet trassaten fästat sin förbindelse vid just det
godkända exemplaret och intet annat, samt genom öfverlåtelsen åtagit
sig ansvarighet hos hvarje kommande innehafvare af vexeln. Men
när vexeln godkännes har den vanligen redan hunnit sin bestämmelse-
ort och behöfver derföre i allmänhet icke vidare utsättas för faran af
ny transport. — Men för att icke i alla fall förr eller sednare för-
sändning af ädla metaller skall behöfvas, fordras med nödvändighet,
att andra affärer emellan orterna förekommit, samt att skulder ifrån
ett hall skola kunna uppgöras med fordringar å andra. Förflyttningen
af fordringsbelopp genom vexlar förutsätter, att på det hela taget for-
dringar och skulder emellan två orter uppväga hvarandra, eller att unge-
fär lika stort belopp penningar eljest skickades ifrån en ort som till den-
samma. Som penningens värde syftar till jemvigt öfver allt och mindre
än varor kan vexla ifrån ort till ort, emedan ett fall i penningevärdet
på en ort gör det fördelaktigt att derstädes sälja varor samt skaffa pen-
ningar, skall denna förutsättning om jemnvigt emellan olika orters be-
talningar till hvarandra i allmänhet inträffa, och en rubbning deri en-
dast förekomma i sammanhang med förändringar i en orts industriella
verksamhet, hvilka genom förändringar i omsättningsbeloppet äfven med-
föra förändring i behofvet af omsättningsmedel. På det hela taget skola
således hvarje orts skulder till andra och fordringar af andra kunna
qvittas, och endast en jemförelsevis obetydlig skillnad behöfva i klin-
gande mynt eller penningar eller ock genom nytt försändande af varor
uppgöras; allt det öfriga deremot lätt uppgöras genom vexlar.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Fri Oct 18 18:40:18 2024 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/uuarsskr/1861/0400.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free