Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
106 G. EK. Hamilton,
eller dylikt, förskaffa sig en skändlig säkerhet och oantastlighet för sin
öfverträdelse af räntestadgandet. Sådane transactioner, födda ur ett
onaturligt lagstadgande, bevisa emellertid ögonskenligt, att det bör bort-
tagas. — Lagstadgandets otillräcklighet för låntagares skyddande torde
härmed kunna antagas bevisad.
Om det visar sig, att en lag icke uppfyller det dermed sökta ända-
målet, att den utan svårighet kan kringgås och att den till och med
tjenar att framkalla nya slag af förbrytelser o. s. v., så är detta i all-
mänhet en god anledning att undersöka, om lagen hvilar på en riktig
grundval, samt att ifrågasätta dess rättvisa, äfven om det sökta ända-
målet dermed vunnes. Ifrån erkännandet af menniskans personliga fri-
het framgår otvunget menniskans rätt att, så vidt hon icke gör intrång
på andras frihet, sjelf förfoga öfver sin personliga kraft och hvad hon
derigenom kan förvärfva. Ur arbetets rätt framgår eganderätten. Egande-
rätten åter innebär personens rätt, att sjelf få förfoga öfver sin egendom
samt att icke tvingas till dess öfverlåtande åt andra på annat sätt el-
ler under andra vilkor än han sjelf godkänner. Samhället åligger att
vårda sig derom, att ingens rätt kränkes, och att hålla hand deröfver,
att arbetets rätt får gälla i allt. Detta måste iakttagas, så väl i -af-
seende på det arbete som är förflutet, det som redan är gjordt, som i
afseende på det som skall göras. Om nu genom räntelagen skulle kunna
vinnas det, som genom den åsyftas, nämligen att räntan blir lägre än
den eljest skulle vara, så innebär ju detta ett tvång, hvarigenom de
som hafva gjort samhället tjenster af något slag — på hvilkas värde-
belopp de i penningar hafva beviset och underpanten — förmås att till
andra öfverlåta dem utan så stor ersättning för deras försakelse, som de
rätteligen skulle kunna påräkna. Den skillnad som kunde förefinnas
emellan den laga räntan och den naturliga tages i sådant fall ifrån den
ene för att skänkas åt den andre, låt vara ifrån den rike för att skän-
kas åt den fattige, en sophism, hvarmed någon gång äfven tjufven sökt
försvara sitt handlingssätt, men som icke borde i ringaste mon vinna
bifall i ett samhälle, der man ändock anser att tjufven bör straffas,
och att man bör tillhållas att icke utöfva välgörenhet på annans be-
kostnad.
Det är en i statsekonomien ofta återkommande grundsats, att det
orättvisa aldrig är nyttigt, utan rättvisan och nyttan blott äro olika
sidor af samma sak. I frågan om räntans frihet skönjes detta i ful-
laste mått. Man må icke invända, att då lagen om maximum för rän-
tan i allt fall kringgås, den i sådant fall blir oskadlig. En sådan slut-
sats är fullkomligt obefogad. Sjelfva det förhållande, att lagen våldföres
är redan en väsentlig skada i samhället, då ju detta är bygdt på akt-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
