Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
8 Frithiof Holmgren.
må väl vara sannt, att blodet till sin sammansättning ej är fallt lika i
alla kroppens capillarkärl; men huruvida blodet i kroppsytan är mycket
olika i fingerspetsen mot i scapulartrakten, det torde blifva en annan
fråga. Söker man att utröna det normala förhållandet mellan de hvita
och röda blodcellerna, sådant som det gäller för blodet inom organis-
men in toto, så torde man söka förgäfves från hvilket ställe man än
må taga sina bloddroppar. Då det sökta förhållandet måste vara ett
medium af en mängd enskilda beräkningar, ju flere desto bättre, och
då man i alla händelser måste uppgifva hoppet att för detsamma finna
ett exact tal, sa torde det ej märkbart inverka på slutresultatet af en
sådan medelberäkning som här är i fråga, om man tager blod från ett
finger eller från trakten af scapula. Gäller det åter att söka det ifrå-
gavarande förhållandets constanta variationer under olika normala för-
hållanden , så är stället complett likgiltigt. Det enda, som härvid är af
vigt, är att man för att vinna likformighet i sina enskilda beräkningar,
alltid tager blod från ett och samma, bestämda ställe till sina under-
sökningar. Vierordt råder att ej använda till undersökning den första
droppen, som ur fingerspetsen utkramas; men Hirt har användt både
den första och andra och dervid funnit samma resultat. En så långt
drifven noggrannhet torde för ändamålet vara onödig.
Den andra punkten hvaruti de olika methoderna skilja sig är den
använda blodqvantitetens preparation för mikroskopet. I detta hänse-
ende är det förfarande, som Marfels använder, det enklaste. Han
utbreder nämligen, på sätt som vi ofvan beskrifvit, den lilla blodgvan-
titeten, sådan den är, på objectglaset så jämnt fördelad som möjligt,
innan han pålägger täckglaset, — han använder således ingen tillsats.
Alla de öfriga, ofvan citerade författarne använda en förtunningsvätska,
hvari bloddroppen utblandas. Detta förfarande är otvifvelaktigt beqvä-
mare för sjelfva räknandet, emedan de enskilda föremålen derigenom ej
ligga så tätt hopade i synfältet, som förhållandet är då ingen utspäd-
ningsvätska användes. I detta sistnämnda fall kan man ofta endast af
de mörkare linierna bedöma antalet af celler i en ”dukatrullebildning.”
Kan man sålunda erhålla en förtunningsvätska, som förhåller sig indif-
ferent till blodcellerna, så blifver räkningen derigenom ej blott lättare,
utan äfven säkrare. Moleschotts förtunningsvätska är helt enkelt en
mättad glaubersaltlösning. Hirt använder samma förtunningsvätska
som Welcker begagnar vid sin ”absoluta blodeellräkning.” Denna
Welckerska förtunningsvätska är en koksaltlösniog sammansatt i pro-
portion af 20 gran på 200 kubikeentimeter vatten. Hirt använder
denna vätska vanligen på det sätt, att han i ett litet kärl, som håller
3,5 kubikcentimeter deraf, låter en bloddroppe falla och sedan tager af
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
