Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Om den hvita blodoellen. 51
Såsom förut är nämndt och såsom nu lätt inses, är det ej möjligt
att finna ett tal, som fullt exact uttrycker det relativa förhållandet
mellan de hvita och röda cellerna i normalt blod; det är ej heller för
physiologien af någon särdeles vigt att ega ett sådant. För den medi-
cinska practiken deremot kan det vara gagneligt att bestämma ett så-
dant normalförhållande för att derifrån vid betydligare afvikelser kunna
draga sina slutsatser, helst som vid en noggrann beräkning de normala
variationerna ej äro så synnerligen stora jämförelsevis med de enorma
afvikelser, som under vissa sjukdomar, såsom leuchemien, ega rum.
För physiologien vida vigtigare är den i det sökta relativa förhål-
landet observerade constanta variation, som visar sig ej blott vid vissa
sjukdomar, utan äfven under olika tider och omständigheter hos en och
samma person, vare sig under sjukdom eller inom gränserna för ett full-
komligt physiologiskt tillstånd, äfvensom inom olika cireulationsområden,
ehuru de observationer, som i detta sistnämnda hänseende äro gjorda,
af flera skäl lemnat mindre tillförlitliga resultater. Genom att i detta
syfte användas synas dessa beräkningar böra i sin mon bidraga till ut-
redande af åtskilliga vigtiga punkter i den hvita blodcellens physiologi.
I afseende på den dagliga variation, som under friska till-
ståndet yttrar sig genom de hvita cellernas relativa förökning en viss
tid efter hvarje slutad måltid och deras relativa aftagande efter denna
tid ända till nästa måltid, äro Hirts observationer särdeles upplysande.
Enligt dessa observationer ökas de hvita cellernas relativa antal mest
efter middagsmåltiden , något mindre efter aftonmåltiden, äfven om denna
intagits lika stark som middagen; deremot sjunker deras antal mindre
hastigt efter aftonmåltiden än efter middagen. Deras högsta antal in-
träffar dock ej förrän !/,—1 timme efter slutad måltid. Redan 21/,—3
timmar efter densamma hafva de åter sjunkit till nästan samma punkt
som före måltiden. Det relativt minsta antalet hvita celler fann Hirt
i sitt blod om morgnarne på fastande mage 10—12 timmar efter afton-
måltiden. Vi anföra hans slutresultater:
Om morgonen på fastande mage. ...-. 1: 1761
1/,—1 timme efter frukosten ...... 1: 695
2Y,—3 » » P mo ce cec 1: 1514
1/,—1 » » middagsmåltiden 1: 429
21/,—3 » » » . . 1: 1481
Yy,—1 » » aftonmåltiden . . . . 1: 544
2Yy,—3 » » » . 1: 1227.
Häraf synes tydligt, att digestionen verkar en förökning af de hvita cel-
lernas antal i blodet. Till denna slutsats leda äfven de observationer,
som af andra blifvit gjorda i detta hänseende. Marfels har hos fri-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
