Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
70 Frithiof Holmgren.
i saltlösningar. Det strider dock emot Zimmermanns uppgift om
”elementarkropparnes” resistens mot inverkan af ättiksyra, då man
känner att de röda cellerna deruti temligen lätt lösas.
Den frågan uppstår då, huruvida alla elementarkropparne verkligen
ega en sådan motståndskraft mot detta reagens. Osg synes detta tvif-
velaktigt. Om vi ej alltför mycket misstagit oss, sa löses en stor del
af ”elementarkropparne” i ättiksyra, ehuru detta naturligen har sina
stora svarigheter att bestämma, då dessa kroppar måste blifva relativt
allt mindre talrika ju mer vätskan genom tillsatser förtunnas. En del
visa dock bestämdt en sådan resistens och dessa äro de jämförelsevis
mer regelbundna och med bestämdare conturer försedda kropparne. Dessa
kroppar äro ingenting annat än cellkärnor. De öfverensstämma med
dessa fullkomligt, ej blott till storlek och form, utan äfven i sitt för-
hållande till vatten och ättiksyra. Hos menniskan och däggdjuren skulle
de således härleda sig från den hvita blodcellen, hos fåglarne deremot
hufvudsakligen från den röda, som äfven i sitt fullt utvecklade tillstånd
är kärnhaltig.
Om man undersöker det serum, som skiljer sig fran blodkakan i
coaguleradt fågelblod, så finner man lätt dessa kroppars identitet med
kärnorna. 1 hönsblod der de röda cellerna hafva en storlek af omkr.
0,005 lin. i längd och 0,003 lin. i bredd äro kärnorna af omkr. 0,001
—0,002 lin. storlek. Partiklar af denna storlek ligga ofta i synfältet
till utseendet fullkomligt isolerade. Somliga äro det ocksa, men andra
qvarligga ännu inom en cell af sa blek färg och så otydliga conturer,
att man i förstone ej märker den. Uppstår en rörelse i vätskan, så
ser man huru de öfriga cellerna, då de flyta förbi denna stillaliggande
kropp, liksom taga en omväg jämt lika stor, som behöfts för att be-
skrifva conturerna till en cell, hvars kärna vore den nämnda kroppen.
Då uppmärksamheten blifvit skärpt i den riktningen, lyckas man också
vanligen genom förändring af focus att se denna contur. På lika sätt
ligga dessa kärnor, sedan rörelsen i preparatet afstannat oftast på en
viss distans från de omgifvande cellerna.
Uppfatta vi sålunda dessa mot vatten och ättiksyra resistenta krop-
par såsom kärnor, sa aterstår att förklara deras mängd. Denna är i
hvarje droppe af med saltlösning behandladt blod i sjelfva verket ej så
stor, som Zimmmermanns beskrifning låter förmoda. Om man, så-
som vi ofvan gjort, afräknar alla andra elementer af en annan bety-
delse och blott håller sig till dessa sist omtalade, mot vatten och ättik-
syra tydligen resistenta kroppar, så blifver deras antal ej större än att
deras betydelse af kärnor i detta afseende väl låter försvara sig, helst
då man besinnar att hvarje hvit blodcell, som spränges, vanligen lemnar
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
