Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Om den hvita blodcellen. 98
äfven Lehmanns undersökningar ledt till den slutsatsen att intercellu-
larvätskan lemnar det hufvudsakliga materialet till gallbildningen. De
beräkningar han gjort med anledning af salternas förhållande i de båda
venernas blod leda äfven vid närmare granskning till samma resultat.
Han har nämligen funnit att blodets celler under genomgången genom
lefvern blifva rikare på salter, intercellularvätskan deremot fattigare.
Deraf sluter han, att en del af salterna öfvergå i de nybildade cellerna.
Sitt antagande af blodcellernas absoluta förökning i lefvern stöder han
på följande resonnemang med anledning af jämförande analyser af de
båda venernas blod hos hästar. I portåderblodet fann han dervid con-
stant 7,5 p. m. salter, i lefvervenens blod deremot 8,5 p. m. Då blo-
det icke upptager några salter i lefvern utan tvärtom förlorar sådana
genom gallberedningen, så kan det nämnda plus af 1 p. m. i lefver-
venens blod endast förklaras genom förlusten af en motsvarande mängd
organisk materia och vatten och detta just ur intercellularvätskan, all-
denstund blodeellerna i lefvervenen äro relativt förökade. Lehmann
beräknar nu, att ifall man förutsätter att ingen cellförökning i lefvern
eger rum, af 1000 delar portåderblod omkring 200 delar intercellular-
vätska måste gå förlorad för att man skall kunna förklara detta plus
af salter i lefvervenen, sedan man afräknat den qvantitet salter som
åtgått till gallberedningen. Efter denna beräkning skulle lefvervenblodet
på 1000 delar utgöras af 750 delar celler och 250 delar intercellular-
vätska, såsom förhållandet också verkligen är 5 timmar efter intagen
föda. Men under samma förutsättning måste portåderblodet 10 timmar
sedan föda intagits förlora sin halfva vigt intercellularvätska för att
kunna förvandlas till lefvervenblod, sådant detta då befinnes samman-
satt. Denna förlust finner Lehmann alldeles för stor och antager
derför, att jämte en absolut förminskning af intercellularvätska äfven
en absolut förökning af celler eger rum inom lefvern, för hvilken äfven
de talrika hvita cellerna i lefvervenens blod tala.
Förotsatt att analyserna och beräkningarne äro fullt riktiga, så
kunna dock anmärkningar mot detta resonnemang göras. För att för-
klara förlusten af intercellularvätska bör erinras, att tiden för dess
maximum, 10 timmar efter intagen föda, ungefär sammanfaller med
den lifligaste gallsecretionen, efter den föreställning man genom ex-
perimenter på hundar och kattor derom eger 1). För det andra har
Lehmann ej fästat afseende på lymphkärlens verksamhet. Det är
bekant, att en antagonism eger rom mellan chyluskärlen och lymph-
kärlen i inskränkt mening, så att de enas relativa hvila samman-
!) Jfr. Donders Physiologie des Menschen, tibersetet von Theile. Bd.
I Leipzig 1856. s 246.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
