Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Om den ’hvita blodcellen. 13
Moleschott och Marfels hafva i anledning af detta yttrande
på experimentel väg sökt förskaffa sig en hållpunkt för frågans bedö-
mande !). De företogo sig för detta ändamål att inspruta defibrineradt
fårblod i magen på grodor och undersökte derefter grodornas hjertblod,
hvaruti de funno ett större eller mindre antal fårblodceller. Sålunda
experimenterade de på mer än 250 grodor, hvilka på olika tider hvar
efter annan dödades och undersöktes. De funno dervid att fårblod-
cellerna, om grodan lemnades i ro, behöfde 1 timme och 15 minuter
för att inkomma i hennes blodomlopp; men om tarmen uttogs och på
lämpligt sätt retades, så kunde detsamma försiggå på 25—30 minuter.
Dock funno de att fårblodcellerna kunde ligga oförstörda i grodans mage
ända till 9 dagar, ehuru de vanligen derstädes skrumpnade och under-
gingo fett- och pigmentförvandling. I ett fall fanno de i hjertblodet
på 10-de dagen efter insprutningen 3 fårblodceller på 2 grodblodceller,
i ett annat på 20-de dagen 1 af de förra på 11 af de sednare, i ett
tredje på 26-te dagen flere fårblodceller, ehuru deras relativa antal ej
beräknades. Sista dagen, då någon enda fårblodcell fanns i hjertat, var
den 34-de. På 35-te och 36-te dagarne syntes de ej vidare. Med af-
drag af de 9 dagar, under hvilka cellerna kunde ligga i magen, fingo
de sålunda till resultat att ”blodceller af däggdjur kunnalefva
i grodblod i mer än 14 dagar”.
Dessa experimenter hafva gifvit anledning till tvist i mer än ett
hänseende. Frågan om fårblodcellernas inträngande i grodans blod har
nämligen ställts i närmaste samband med den om tarm-epithelialceller-
nas bildning och möjligheten af fasta kroppars inträngande i desamma
under deras oskadda tillstånd. Den intressanta discussion öfver dessa
frågor, i hvilken Bräcke, Österlen, Donders och Alders Men-
sonides, Moleschott m. fl. deltagit kan här förbigås. Å andra si-
dan hafva Hollander och Funke förklarat de här afsedda cellerna
i grodans hjertblod vara genuina grodblodceller, som der constant före-
komma. För vår del finna vi dock intet skäl att betvifla riktigheten
af de här ifrågavarande experimenterna. De synas vara gjorda med
tillräcklig urskiljning, noggrannhet och omsorg. Vi lemna sålunda de
gjorda inkasten å sido och granska endast experimenternas resultat.
Det funna factum är således, att fårblodets röda celler kunna exi-
stera mer än 14 dagar i lefvande grodors blod utan att upplösas. Här-
med är naturligen intet bevisadt om deras lifslängd inom sitt naturliga
!) Ferd. Marfels und Jac. Moleschott. ”Ueber die Lebensdauer der
Blutkörperchen”. Untersuch. z. Naturlehre d. Menschen u. d. Thiere von
Moleschott. Bd. 13 53—560.
8
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
