Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
118 Frithiof Holmgren.
särskilda ’organerna och organismen i sin helhet, så ligger den tanken
närmare till hands, att bindväfvens celler äfven under vanliga förhållan-
den genom nybildning skaffa organismen en behöflig ersättning för de
elementer, som genom lifsprocessen gå förlorade. Bindväfven vore ge-
nom detta antagande att betrakta ej blott såsom den allmänna utgångs-
puncten för patbologiska nybildningar, utan äfven såsom den allmänna
matrix för regenerationen af de normala väfnadernas hi-
stologiska elementer!).
Denna uppfattning strider icke mot tanken på en i viss mon häm-
mad utveckling inom bindväfven, en tillbakahållen reproductionskraft
hos dess celler. Organismen är nämligen ett på bestämdt sätt afrun-
dadt helt, som, så länge den bibehåller sin normala charakter måste
tänkas sätta en viss gräns för det enskildas eller cellens utveckling —
och det är just denna dess bestämmande inflytelse på cell-lifvet som, så
att säga, uppdrager rågangen mellan den normala utvecklingen eller re-
productionen och den pathologiska nybildningen. Efter denna uppfatt-
ning kan sålunda hos den fullbildade, normala organismen en nybildning
endast då tänkas ega rum, när en’lucka uppstår som beböfver fyllas.
Sådana luckor uppstå tydligast och märkbarast vid yttre lesioner
af väfnaderna och regenerationens förlopp är under sådana omständig-
heter för den directa observationen lättast att följa. Det visar sig der-
vid, att ganska stora förluster af väfnader kunna genom nybildning di-
rect ersättas, och detta synes i allmänhet desta lättare kunna ega rum,
på ju lägre grad af utveckling den skadade väfnaden står. Om man
iakttager förloppet vid läkningen af ett hudsår, så finner man att der-
vid en liflig nybildning försiggår ifrån bindväfven; och att den blifvande
ärrväfnaden ej är annat än en form af bindväf. På ett klart och öf-
vertygande sätt har Virchow visat, huruledes vid läkningen af ben-
skador nybildningen utgar från cellerna i benens omgifvande bindväfs-
lager. Från bindväfven regenereras på samma sätt till och med lzede-
rade nerver 2) o. s. v. Med ett ord — vid alla reparationsprocesser af
skadade väfnader utgår, så vidt man känner, nybildningen från bind-
väfvens celler.
Åfven under normala förhållanden måste man antaga, att alla väf-
naders cellulära elementer efter en viss tid gå under för att ersättas af
nya, om detta också vanligen försiggår så småningom och omärkligt, att
det i de flesta fall undgår den directa observationen. År detta anta-
gande riktigt, så tyckas också alla omständigheter häntyda derpå, att
!) Jfr. Virchow, Cellularpathologie s. 355.
2) Jfr. Hjelt, ”Ueber die Regeneration der Nerven.” Virchows Archiv.
Bd. XIX. ss. 352—366.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
