Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Om Sveriges inflytande på Konungavalet i Polen 1704 3
del af vår historia, dervid afseende det förhållande, i hvilket den Sven-
ske konungen, under fullföljandet af sina planer i Polen, kom till de
inre sambällskrafterna i detta land, och den inverkan han på dem
har utöfvat.
Den Polska republiken, ett dubbelrike, derigenom endast så mycket
mera olyckligt, att det på detta sätt egde tvänne fält, på hvilka, den
borgerliga tvedrägten kunde utveckla sig, hade icke, i den nyare tidens
dagning, vunnit den ökade fasthet i statsinrättningarne, som uppkom-
mit i de flesta af Europas öfriga länder. I stället att de skulle smält
närmare tillsammans, steyrades allt mera det osammanhängande, form-
lösa i elementerna af dess statsskick. Under det en Riksdag af hundra-
tusen adelsmän till häst valde konung, hade de särskilda Palatinatens
landtdagar rätt att bade utse och genom meddelade instructioner binda
ombuden vid den allmänna Riksdagen. "Denna Riksdag, en gång för-
samlad, hann nästan aldrig föra sina arbeten till slut, emedan en enda
ledamots röst kunde spränga dess sammanvaro. Obekymrade om den
växande makt, grannstaterna på alla sidor om dem utvecklade, förde
sålunda de Polske Store samma stormiga lif som förut, misskännande
den sanningen, att en verklig frihet icke består i hvar och en enskilds
obundna verksamhet, utan i lagens lika bindande makt öfver alla.
Den inre striden, vid hvarje ny anledning uppblossande med för-
ökad kraft, hade nått sin höjd i det efter Johan Sobieskis död hållna
konungavalet. Polens stolta ädlingar, delade i motsatta skaror, hade
utkorat tvänne konungar, båda främmande furstar, båda befrämjande
sitt val med det nesligaste af alla medel — penningeutdelning. Olika
delar af riket hade en tid erkänt olika konungar: äfven den riksdag,
till hvars sammankallande man tagit sin tillflykt till för att bestämma
hvilketdera skulle vara det lagliga valet, hade blifvit en dubbel riksdag.
Slatligen hade kurfursten af Saxen, som från början haft för sig min-
sta antalet röster, nu, emedan han hade för sig det starkaste inflytan-
det — kejsarens och påtvens — och emedan hans främmande härsmakt
var den närmaste och hans penningegåfvor flöto ymnigast, vunnit öfver-
handen; sedan han låtit kröna sig af en afsatt biskop, med kronjuveler
som han bemäktigat sig med våld, efter en konungabegrafning in effigie.
Likväl var det först efter det den inre söndringen inom Litthauen ut-
brustit i öppen strid, och inom Polen föranledt en bullersam General-
Confederation (Rokoss), som August, i följd af en långvarig underhand-
ling med denna confederation, erkändes såsom konung och, ett helt år
efter sitt val, kunde sägas begynna sin regering.
Stormen af en så våldsamt upprörd och så länge fortsatt inre
tvedrägt kunde icke med ens lägga sig. Söndringen fortfor och den
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
