Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Om Sveriges inflytande på Konungavalet i Polen 1704. 13
Men han hade utan tvifvel trott, att han skulle kunna hålla denna
främmande herrskare på afstånd och ändock vinna sitt mål.
Nu fann han Carl XII plötsligen i Warschau och vek undan stor-
men, först till sitt fädernegods och vanliga residens Radzieiowice, kort
derpå till Lowiez. ”Fruktan och oro herrska öfverallt”, skrifver han
derifrån till Piper: ”jag uppehåller så mycket jag förmår den goda me-
ningen och har just i går begifvit mig till denna stad, hvarest man har
beqväm communication med flera palatinater på en gång, för att lugna
folket och adeln; jag recommenderar hos Er Warschau, en stad sär-
skildt tillgifven konungen Eder herre”. Att personligen möta Carl XII,
dertill var cardinalen alls icke benägen. Det var ett steg, hvilket han
fruktade skulle göra för mycket uppseende. Men det första Carl XII
fordrade sedan han kommit till Warschau, var just att cardinalen skulle
inställa sig hos honom. Cardinalen anförde åtskilliga skäl, som gjorde
det hinderligt för honom att företaga en så beskaffad resa, och önskade
att Piper i stället skulle komma öfver till honom, men Piper å sin
sida förklarade, på grund af sina trägna göromål, detta vara omöjligt.
Då Carl XII trenne gånger skickat sitt bud, reste ändtligen cardinalen
till konungen, likväl icke förr än han förut sammankallat och rådgjort
med de närvarande medlemmarne af Polska senaten. Han kom, led-
sagad af flera Magnater, den 30 Maj till Warschau och hade samma
dag företräde hos Carl XII. Men till den fordran, konungen genast
framställde, att han skulle sammankalla en riksdag för att företaga nytt
konungaval, svarade han ett bestämdt nej. Han ville i stället, att
adeln skulle förelägga konung August vissa vilkor, som han försäkrade
skulle blifva stränga. Höll konungen dem, så blef han ur stånd att
skada; höll han dem icke, skulle adeln sjelfmant begära Svenskarnes
hjelp för att afsätta honom. Härtill ville åter Carl XII ingalunda
lemna sitt bifall, och så afbröts äfven denna underhandling. Att den
skulle anses endast uppskjuten, likasom riksdagssändebudens, men icke
slutad, yrkade Sapieha på det enträgnaste !).
Allt talar för det antagandet att Carl XII företagit sitt tåg till
Warschau i tanka, att, när han en gång stod med sin segerrika
här i hufvudstaden, han skulle lätt och hastigt åstadkomma konungens
afsättning. Han kände icke Polens på en gång sega och lättrörliga,
vid alla starkare brytningar sönderflytande statsskick. Det visade sig
snart, att hufvudstadens besittning betydde föga, då rikets lagar icke
tilläto nytt val under en konungs lifstid, och då adeln, ehuru till en
stor del retad mot konung August, lika häftigt uppbrusade vid första
?) I bref till Piper af den 7 Juni.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
