Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
12 Sigurd Ribbing.
gationena nyss ofvan visade förhållande till detta, som ur omöjlig-
heten af det varandes relativitet. Af de flera bestämningarne skulle
pemligen, just derföre att de voro flera, som först tillsammans econ-
stituerade det varande, hvardera vara mindre än det bela eller ut-
göra brist af alla de öfriga, alltsa det hela i hvarje sin bestämdhet,
samt da ock i kumman af alla sadana vara behäftadt med negation.
Men vidare och af samma skäl skulle hvardera bestämningen vara
(en sadan, d. v. s. uttrycka det varande) endast under förutsättning
af de öfriga, sa att alltsa hvarje af alla förutsatte de öfriga eller
endast i relation till dessa vore, och detta nemligen ömsesidigt. —
I sammanhang härmed later sig föröfrigt bedöma värdet af hvarje för-
sök, att sätta det varande sasom enheten eller det identiska i dessa
många. Det är nemligen klart, att denna enhet eller identitet sjelf ej
later tänka sig utan förutsättning af dem, hvilkas enbet den är eller
i hvilka den utgör det identiska, hvarvid da, i afseende på dessa
manga, som förutsättas, ytterligare är att paminna om det nyss
sagda, att med hvartderas position en sadan, som är betingad af de
öfrigas och detta önsesidigt in infinitwn, saledes med intetderas en
obetingad, är gifven. Och alldeles detsamma gäller naturligen af all-
deles samma skäl ifall man aterigen ville sätta en bögre enhet eller
identitet af den förra enheten och de mänga, blott att man derigenom
finge relativitet I ännu en grad; o. &. v. in infinitum.
Hvad slutligen betråffar den tredje af de ofvan anförda metaphy-
siska grundreglorna , hvilken förklarar all qvantitativ bestämning oduglig
såsom beteckning af det varande eller för dettas begrepp inadeqvat;
sa framträder dess nödvändighet på samma sätt och ur samma all-
männaste synpunkter bevislig, som de förras och i sammanbang med
dessa. Egcntligen är den blott en användning och tillämpning af den
andra eller närmast föregaende. Att sa förbåller sig, är sjelfklart, i
fall man fattar qvantum sasom extensivt, hvarföre ock hvar och en
af sig sjelf erkänner, att genom ett zsadant eller ett antal ett vara ej
rimligen kan sägas vara gifvet. Men äfven om man tänker sig qvan-
tum sasom grad, later sig vid minsta reflexion inse saväl, att äfven
i sadant fall alldeles detsan.ma gäller — grad är alltid tillika antal,
— som äfven, att hvarje grad är behäftad ej mindre med negation än
med relation, med afseende på det, af hvilket den utgör grad.
Tillämpa vi nu först på de tvenne uppfattoingsätt af det Absoluta,
som förut i sin factiska charakter blifvit betraktade, de allmänna
reglor för all metaphysik, hvilkas betydelse och giltighet såsom så-
dana härmedelst i korthet blifvit visade; så kunna vi ur dessa sist-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
