Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Om det Abselutas begrepp. 23
jakande blir, såsom sagdt, endast en repitition af hvarje föregående;
och sammanräknar man de gjorda positionerna samt tillerkänner dem
objectiv giltighet, så blir resultatet positionen af ett aggregat af enkla
och bestämda väsenden, utan att vare sig hos någotdera för sig, el-
- ler hos alla tillsammans någon slags närmare bestämning vore gifven,
men väl hvarje universell eller alltomfattande enhet — såsom inne-
hållande flerhet — förbjuden. Man skulle emellertid kunna sätta i
fråga, burovida en sådan ståndpunkt i vetandet om det varande, som
den nämnda, om ock ej den mest önskvärda, dock vore den enda
för mennpiskan möjliga, såsnart nemligen, som den blott medgåfve, att
vid förklaringen ur det absoluta af det relativa komma så längt, att
man kunde begripa det åednares motsägelser. Sådan synes åtminstone
Herbarta egen mening vara, då han, i slutet af sin metaphysik och
vid en resumé af det föregående med afseende på det menskliga ve-
tandet och gränsorna för detta, kommer till det resultat, att detta
vetande såsom sitt positiva innehåll endast omfattar relationer af det
varande, som för detta sjelft ega ingen betydelse, åt det ej utgöra
predicater, ej heller angifva dess verkliga qvalitet. Då vi, tillägger
Herbart, nu en gång lefva i relationernas verld, är något mer, än
detta "objectiva sken” för menniskan ej nödigt att veta, blott man
förstår att behörigen skilja detta relativt positiva från det absoluta,
— och sålunda lösa de olösliga motsägelser, som annars äro oundvik-
liga, — samt eger möjligheten, att ur och medelst det sednare och de
verkliga förhållanden, som, ehuru obekanta, dock derom måste gälla,
behörigen bestämma och complettera de skenbara, som constituera
det förra (IV, 317 f.). Så mycket mera trängande blir då just
derna andra uppgift: att, om vi ej kunna veta något om det varande
såsom sådant, dock åtminstone veta om det såsom grund till det re-
lativa Skulle nemligen ej ens denna uppgift kunna lösas, utan äfven
det relativa förblifva oförklarligt, så blefve deraf den, af Herbart
sjelf fullständigt uppvisade, följden en universell skepticism (I, 173 ff.).
Och likväl är, dä väsendena sjelfva äro fullkomligt obekanta, redan
deraf och på förhand begripligt, hvad som i ifrågavarande afseende
skall för systemet vara möjligt och icke möjligt. Derföre blir i detta
system förhållandet mellan ontologi och hvad man enligt vanlig ter-
minologi kallat kosmologi samt bådas ställving till philosophiens pro-
blem i det hela den, att då den förra i afseende på alla närmare
bestämningar af det varande stannar vid negationer eller angifvanden
a bvad det varande icke är, kosmologien deremot, då den ej veten-
skepligt kan bärledas ur en rent obekant priocip, men ej heller und-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
