Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
6 W. Lilljeborg.
öppna sig uti on gemensam transversell springa, som är belägen på
öfre sidan af hofvodet långt bakom noösspetsen, Ryggen med fena,
som stundom är belägen & kroppens midt, stundom något framom
densamma, och stundom bakom den. Kroppsformen är i allmänhet
reguliert spolformig och starkt tillspetsad mot båda ändarne, — Kä-
karne äro beväpnade med ett stort antal (20 eller flera & hvardera
sidan i hvarje käk) koniska och merendels spetsiga tänder.
Å eraniet eller benhufvudet är den främre, genom en stark af-
sats & öfrerkäkbenens yttre sida baktill begränsade, delen ("nosen")
af en mer eller mindre långsträckt conisk och tillspetsad form, stundom
kortare, men oftast längre än den bakre och större delen af hufva-
det. Båda käkarne bära tänder. De båda underkäkbenens symphy-
sis är kortare än dessa bens halfva längd. — Hvad skelettet för
öfrigt beträffar utmärka de sig genom ett större antal lumbösacral-
vertebror, samt äfven ofta genom ettj större antal vertebror i all-
mänhet.
Arter af detta slägte förekomma i alla haf. De äro i allmänhet
liffigare och snabbare i sina rörelser än de trubbnosiga formerna.
Man har beskrifvit 3J0—40 arter af detta slägte, af hvilka
endast 4 tillhöra Skandinaviens fauna.
1. D. DELPHIS, Linné — Springare.
Å eraniet är på öfverkäkens undre sida innanför hvardera
tandraden en längsgående grop eller ränna, som sträcker sig
ungefär till 2/, af tandradens längd. -
Delphinus delphis, G. Cuvier: Recherches sur les ossements fos-
siles, 3 édit. T, V, Part, 1, pag. 2756 &
303, tab. XXI, fig. 9 & 10. — 1826.
- = F, Cuvier: Histoire Nat des Cotacés, pag.
123, tab. 9, fig. 4 &.5. — 1836.
: J, Grar: Zoology of the Voyage of Erebus
& Terror, Mammalia pag, 40. 1846.
” ” 5. Nilsson: Skandinavisk Fauna, Däggdjo-
ren, 2:a uppl, pag. 691. — 1847.
Längden 6’— 8’ 1), Kroppen spolformig, temligen undersätsig,
tjockast ungefär å midten, och mest .afsmalnande mot stjertfenan,
framom hvilken den är starkt hoptryckt. Nosen begränsas baktill af
en tydlig afsats och är framom en något plattåd och mera utdra-
!) Svenskt verkmått,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
