Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Ölverigt kf de idöm Skandinävién ånträffade Hvalbrtaädeé Däggdjer. 37
af knölarne å deras inre sida 1’ 33/,/". Afståndet dem emellan
8". Underkäken 4’ 9” lång. ÅA ett yngre skelett i zoot. museum
i Christiania af 18’ 7” längd var craniet 4’ 11” långt, och 2’ 21/,”
bredt, och dess höjd öfver knölatne å öfverkäkbenen 81/3”. Detta
skelett hade 9 ryggvertebror; 10 lumbosacralvertebror, och 16 svans-
veitebror (1 eller 2, de bakersta, saknades). ÅA de höga processus
spinosi å lumbosacral- och främre svansvertebrorna sitta processus
articolares af samrha par nära intill hvarandra, samt äro särdeles
små. Sternum bestöd af 3 ben, och af refbenen voro 5 par costa
verge. Å ett större skelett i physiol. museum i Köpenhamn räknade
jag 9 ryggvertebror, 11 lumbosacralvertebror, och 17 svansvertebror,
hvaråf de 8 buro processus spinosi inferiores. Fingrarnes antal var
5. Tummen hade 1 phalang, pekfingret 6, långfingret 5, ringfing-
ret 2, och lillfingret 1 dito.
Deti har mycket sällan erhållits vid kusterna af Sverige och
Norrige. Enligt Pontoppidan äfvensom enligt den ofvannämnda in-
skriptionen å deéh på Linnés Hammarby befintliga taflan, fångades
en hona vid Fredrikshall d. 17 November 1749; enligt Nilsson i
Skandinavisk Fauna, 1. c., strandade en hona af samma storlek,
söm den nämnda, i April månad 1823 vid Landskrona, och å ana-
tomliska museum i Christiania är ett skelett af ett individ, som er-
hållits i Christianiafjorden. Den har äfven erhållits vid kusterna af
England och Frankrike, och någon gång, äfven nyligen, ha smärre ska-
ror af den strandat vid kusterna af Lilla Belt i Danmark. Oftare
visar den sig vid Färöarne, sällan vid Island och Grönland, men
icke så sällan vid nordöstra kusterna af Norra Amerika, och stundom
t. o. m. längre ned vid östra kusterna af denna verldsdel. Martens
har observerat den vid Spitsbergen. Den är pelagisk och närmar
sig sä’lan kusterna. Enligt Eschricht är det sannolikt, att den till-
bringar sommaren i den högre norden, i Ishafvet, och mot hösten
och vintren vandrar ned till Nordsjön och norra delarne af Atlanti-
ska Oceanen. Den är sällskaplig, och vanligtvis träffas ett par el-
ler några få tillsamman. Dess föda bestär hufvudsakligen af Cepha-
lopoder, men den förtär äfven fiskar, Holothurier o. d.
Tillägg till beskrifningen öfver GRAMPUS GLADIATOR.
Då Professor F’. Wahlgren i Lund täckts meddela mig en con-
turteckning. copierad af den teckning ötver ifrågavarande art, som
Professor Nilsson i det ofvan citerede föredraget omnämner, och som
af honom blifvit förärad till zoologiska museum i Lund, och der
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
