Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
24 P. Hedenius.
skäl bär, liksom på de besöktare klinikerna i Paris, indelas i de treune
välbekanta klasserna: seeude och hörande, blott hörande och slutligen
hvarken seende eller hörande. För att tillhöra den första at de ofvan-
nämnda kategorierna måste den mindre oblyge gå förbi en och annan
sjuksäng och på förhand taga plats vid den tredje eller fjerde. Såväl här-
igenom som genom det urval af i diagnostiskt afseende mer invecklade
sjukdomsfall, hvilka här förekomma, synes denna klinik mer passande
för den, som redan något sett sig om i den praktiska medicinen, än för
den nybörjande ”ordinarien”. Denne synes mig hafva svårt att här med
tillräcklig sjelfverksamhet dag för dag kunna följa äfven vanligare sjuk-
domsfall under deras förändringar, observera läkemedlens verkan eller
korteligen att inhemta den medicinska erfarenhet, som bör utgöra den
vigtigaste och närmaste grunden för den praktiske läkarens vidare ut-
veckling. — Men om man på de at åhörare öfverfulla universitets-kli-
nikerna har svårt att göra en mer ostörd och fortsatt egen iakttagelse
af de sjuke, har man dock i Wien ett lätt och rikligt tillfälle till dylik
iakttagelse på de stora, icke kliniska afdelningarne af det vidsträckta
allmänna sjukhuset, ett tillfälle som af främmande läkare kanske min-
dre begagnas än det förtjenar, men som jag på grund af egen erfaren-
het skulle vilja på det högsta recommendera.
Bland praktiska specialdiscipliner, hvilka dels genom lärarnes ut-
märkthet dels genom materialets rikedom med fördel kunna studeras i
Wien, vill jag särskildt nämna läran om hudens sjukdomar. He-
bras undervisning i detta ämne är ätven begagnad af främlingar, snart
sagdt, från alla länder. — Den Alibertska läran om budens sjuk-
domar, enligt hvilken desse liksom blommor systematiserades i naturliga
familjer, kunde, då sjukdomarne icke äro några individer, endast ega
ett kortare bestånd. Längre bibehöll sig det Willanska systemet, en-
ligt hvilket hudsjukdomarne ordnades efter efforescensens form, och de
ännu brukliga, på den pathologiska anatomien grundade systemerna af
hudens sjukdomar hafva till stor del från det Willanska länat sina un-
derafdelningar. Den åsigt, som låg till grund för detta system, utgick
från de materiela förändringarne i huden, d. v. s. från sjukdomsproduk-
terna och sökte att ordna dessa sinnligt förnimbara förändringar i spe-
cies, för att sedermera subsumera dem under genera och klasser. Då
härvid de talrika och fina öfvergangarne emellan de särskilda hudsjuk-
domarne eller hudsjukdomsproducterna icke i sin rätta betydelse upp-
fattades, så sökte man att ersätta denna brist i systemet genom en i
yttersta detalj gående nosographisk specification. Men härigenom blef
det speciela studium af hudens sjukdomar för mången föga inbjudande
och äfven mindre tillämpligt i praktiken. Det är denna ontologiska
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
