Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Studier i läran om ,Lymphkärlens ursprung. 5
att epithelialcellerna måste vara öppna i den mot tarmens lumen
vettande ändan. Detta är något, som redan Gruby och Delafond
påstodo, ehuru de, lika litet som Bräcke, kunnat för denna sin åsigt
framlägga något objectivt och bindande bevis. Bräcke tager ut
steget fullkomligt, i det han säger, att epithelialcellerna äro i sin breda
ända "fullständigt och i hela sin bredd öppna", och han tillägger så-
som för denna sin sats bevisande, att om man tager ett stycke af tarm-
slemhinnan på en nyss dödad kanin och lägger det jemte en tillräck-
ligt .stor vattendroppe under mikroskopet, så finner man vid ändan af
åtskilliga epithelialceller en genomskinlig blåsa höja sig; denna växer
och simmar slutligen kulformig och fullkomligt fri bredvid villus.
Denna blåsa, säger B., är iogenting annat än cellinonehållet, som
trädt ut or. cellen, och dessa sålunda uppkomna blasor innehalla ofta
nog sjelfva cellkärnan; ja B. säger sig stundom hafva sett cellens både
kärna och kornmassa utträda i föga förändrad gestalt. Enligt Bräöck es
åsigt påträffa således fettdropparna vid sitt inträde i cellen ej någon
denna slutande membran, utan en massa, hvilken de kunna skjuta
framför sig eller tränga igenom utan att qvarlemna någon lucka i
densamma.
Men ej nog dermed, Bräcke lemnar äfven fettdropparna fritt
utträde ur cellen, i det han adopterar den, äfvenledes förut af Gruby
och Delafond yttrade åsigten, att hvarje epithelialcell i sin spetsiga
ända har en fin öppning, genom hvilken fettdropparna passera in uti
stromat af villus. Äfven denna åsigt är ej stödd på någon verklig
iakttagelse. Den är hos honom således endast en hypothes.
Denna af Bräcke framställda uppfattning af epithelialcellernas
byggnad, framkallade fortsatta forskningar i samma ämne på andra
håll, och snart börjades öfver denna fråga en tvist, som ännu ej kan
anses vara slutad. Denna gällde först och främst huruvida epithelial-
cellerna i den breda ändan voro öppna eller icke. Åtskilliga forskare,
såsom Herbst, Oesterlen, Eberhard hade redan förut trott sig
i chylaskärlen och äfven i blodkärlen hafva återfunnit fasta, små
partiklar, hvilka inkommit i organismen med födan. Sålunda trodde
sig Herbst hafva iakttagit öfvergången af stärkelsekorn i chylus-
kärlen och blodkärlen. Oesterlen åter fann i blodet kolpulver,
berlinerblått, svafvelblomma och qvicksilfver, hvilka ämnen han förut.
inbragt i tarmkanalen. Eberhard använde till sina experimenter
äfven kolpulver och svafvel samt återfann dessa ämnen i så väl chylus-
kärlen som blodkärlen. Då det emellertid var tydligt, att flertalet af
ofvannämnde partiklar, såsom egande mer eller mindre skarpa kanter,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
