Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
40 Adolf Kjellberg.
försöken gifva anledning att misstänka, det en le&sion varit för han-
den, isynnerhet om man ihågkommer, att E. H. Weber vid injection
af gallgångarna dref in injectionsmassa äfven uti lefvercellerna, utan
att han sedan kunde på cellerna upptäcka stället för lesionen ’). Då
nu härtill kommer, att sådana forskare som Donders och Funke och
nu sednast äfven Rindfleisch vid sina undersökningar komiit till
resultater, alldeles motsatta Moleschotts och Marfels’, så torde
man hafva fullt skäl att ej fästa något synnerligt afseende på de begge
sistnämndes slutresultater. Men om man äfven skulle vilja medgifva,
att pigmentkornen inkommit i cellerna utan någon lasion af dessa
sednare, så kan likväl den omständigheten, att ett pigmentkorn nå-
gon gång kommer in i en epithelialcell ej jemföras med fettabsorptio-
nen, der ofta nog nästan samtliga cellerna äro öfverfyllda med fett.
Då Moleschott och Marfels trott sig i grodans mesenterialkärl
och hjerta hafva återfunnit blodcorpuskler af i tarmkanalen inspru-
tadt fårblod, under förmenande, att dessa blodcorpuskler passerat
chyluskärlen, så är detta påstående väl mycket vågadt, då de ej
kunnat framvisa en enda epithelialcell innehållande en enda blod-
corpuskel, men torde finna en förklaring genom Hollanders under-
sökningar, hvilka visa, att i grodans blod kroppar förekomma, som
hafva den mest förvillande likhet med blodcorpuskler från däggdjur,
— en iakttagelse, om hvars riktighet äfven Funke öfvertygat sig ?).
Hvad Wittichs ofvan anförda fall angår, så bevisar äfven det
i vära ögon intet; ty, såsom extravasatet i tarmen tillkännagifver,
har tarmslemhinnan genom hundens bett blifvit på något eller några
ställen söndersliten, och största sannolikheten för chyluskärlens fyl-
lande med blod ligger derföre i en lzesion af slemhinnan äfven på det
ställe, der chyluskärlen voro fyllda; — en lesion antingen i dess
djupare delar, hvarigenom blodet öfvergått direct från blodkärlen i
chyluskärlen, eller ock i dess ytligaste lager. För tillvaron af en
lesion i detta fall talar också den af Joh. Mäller gjorda iakttagel-
sen ?), att om man tillbinder ett stycke af en fårtarm i ena ändan
och sedan fyller det helt och hållet med mjölk, så finner man snart
tarmstyckets chyluskärl mjölkfyllda; ett förhållande, som synnerligen
hastigt inträffar, om man medelst sammantryckning söker att i längd-
1) Berichte d. Königl. Sachs. Ges. d. Wiss. 1849. II, p. 160—168;
Virchows Archiv. B. IV, p. 537.
2) Funke. Lehrb. d. Physiol. 3 Auf. B. I, p. 338. Atlas, 2 Auf. Taf. XIL
3) Joh. Mäller. Handb. d. Physiol. d. Mensch. 3 Auf. B. L I Abth.
Pp. 262.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
