Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Om vareellen. 25
genom ett slags generatio e&qvivoca. Båda framställa för öfrigt förlop-
pet vid denna process på samma sätt. Kärnkroppen och kärnan bilda
utgångspunkten och kring dessa sluter sig en membran, inom hvilken
cellinnehållet småningom samlar sig. Denna Schwanns åsigt blef snart
den allmännast antagna; observationer från alla håll syntes sätta den
utom allt tvifvel, och frågan var endast om äfven nya celler kunde
uppstå på annat sätt. Småningom började dock allt flera röster höja
sig mot Schwanns påståenden, som man fann dels stödja sig på orig-
tiga obeervationer dels bero på en origtig tolkning af rigtiga iaktta-
gelser.
Sedan Joh. Miller visat att läran om cellen äfven var gällande
för de pathologiska nybildningarne, var det isynnerhet från deras om-
råde, som man trodde sig kunna hemta säkra stöd för den fria bild-
ningen af celler. Deras påtagliga olikhet med den väfnad, hvarifrån de
utgå och den hastighet, hvarmed de stundom utveckla sig, gjorde det
sannolikt, att de nya cellerna ej hade att tacka de förutvarande för sin
uppkomst. Isynnerhet har varbildningen åberopats såsom ett bevis här-
för. Vogel !), Luschka 2) och H. Miller 3) m. fl. af nutidens utmärk-
taste mikroskopici hafva biträdt denna åsigt och den har ännu ej för-
lorat alla anhängare ’).
Ju mera läran om fri cellbildning ur ett blastem trädt tillbaka, de-
sto mera terrain har den continnuerliga cellförökningen vunnit och den
förra synes numera i det närmaste hafva spelt ut sin röle. Virchow 5)
anmärker med rätta, att för dess rigtighet ej ett enda säkert factum
kan andragas. Vi kunna numera, yttrar samme författare, uppställa
såsom en allmän princip, att öfverhufvud ingen utveckling de novo fin-
nes till och tillbakavisa generatio &equivoca så väl i de enskilda delar-
nes som hela organismens utvecklingshistoria.
4 Redan innan Schleiden bekantgjorde sin lära om den vegetabiliska
cellens bildning hade Hugo von Mobhl$) gjort sin upptäckt om cellens
förökande genom delning. Nägeli visade, att detta reproductionssätt är
ganska allmänt utbredt inom växtriket och anställde i denna riktning
vidsträckta undersökningar. Hofmeister och Braun bekräftade äfven till-
!) Vogel, Pathologische Anatomie des Menschlichen Körpers 1845.
2) Luschka, Entwicklungsgeschichte der Formbestandstheile des Eiters und
der Granulationen, 1845.
2) H. Miller, Beiträge zur Morphologie des Chylus und des Eiters, 1845.
4) Se Robin, Journal de la Physiol. 1859, H. I, p. 41.
$) Cellularpatbologie, p. 11.
6) Vermischte Schriften Botan. Inhalts,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
