Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Om varscellen. 43
Hvilken af dessa åsigter är den rätta är svårt att afgöra; kanske
äro de alla rigtiga, ehuru under olika förhållanden eller inom olika djur-
klasser den ena eller andra af dessa utvecklingsmethoder gör sig före-
trädesvis gällande.
Antagligast synes mig dock Remaks åsigt vara, så mycket mera
som allt flera af nutidens histologer börjat biträda densamma. Den sy-
nes mig ock bäst öfverensstämma med hvad man finner hos de full-
bildade primitivbundtarne.
Betraktar man ett longitudinelt snitt af en frisk grodmuskel under
en någorlunda stark förstoring och med tillsats af vatten, försatt med
litet ättiksyra, för att göra kärnorna och den interfibrillära substansen
tydliga, ser man förhållandena gestalta sig på följande sätt. Innan
ättiksyran ännu bunnit utöfva någon särdeles inverkan på muskel-
substansen, s r man de temligen lika breda primitivbundtarne tätt
lagrade vid hvarandra och försedda med de mörka, något vågformigt
bugtade, transversela tvärstrimmorna, skiljda från hvarandra genom en
homogen, genomskinlig substans. Ofta ser man ej något spår at den
contractila substansens differensering i fibriller och några kärnor kunna
endast otydligt eller alldeles icke iakttagas. Snart börja tvårstrimmorna
att blifva mindre skarpt markerade, och der och hvar framträda runda
eller ovala kärnor oftast af ett klart, homogent utseende och vanligen
försedda med en nucleolus och ligga med sin längsta diameter i rigt-
ningen af primitivbundtens längdaxel. De ligga än närmare primitiv-
bundtens midt, än i grannskapet af dess sarcolemma, men synas ej före-
komma i sarcolemman sjelf. Bowman uppgifver deras absoluta antal
vara större hos den fullvuxna än hos fostret, under det att deras mängd
relativt till fiberns storlek förblifver nästan densamma under båda dessa
tillstånd. Under det att genom ättiksyrans inverkan muskelsubstansen
sväller upp och ofta väller ut öfver de afskurna ändarne af sarcolem-
man och förlorar sina transversala strie, börja longitudinela strimmor
visa sig, afdelande primitivbundtarnes innehåll i ett större eller mindre
antal fibriller. Dessa strimmor äro uttrycket af en fibrillerna förenande
mellansubstans, som oftast visar sig vid starkare förstoring fint granu-
lerad. Under lyckliga förhållanden ser man den såsom en fin contour
omgifva kärnan och spindelformigt förlänga sig i rigtningen af dess båda
ändar. Den är under normala förhållanden öfverallt ytterst sparsam,
oftast visande sig endast såsom en fin strimma. Under pathologiska
förhållanden ser man den tydligare, t. ex. hos grodor, som länge hål-
lits fångade och der-en fettdegeneration börjat inställa sig hos musklerna.
Den fylles då mer eller mindre rikt med fettkorn, som företrädesvis
hopa sig kring kärnan. Alltefter som fettmetamorphosen avancerar,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
