Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
6 C. T. Odhner.
dess religiösa och philosophiska omhvälfningar medvetandet klarnat om
det menskliga jaget såsom ett andligt och evigt väsende, så synes det
vara våra tiders politiska skakningar förbehållet att både i theori och
praxis småningom göra gällande nationalitetens och samhällets rätt att
anses som ett lika sjelfständigt och personligt väsende som de förra.
Det saknas icke heller inom senaste tiders vetenskapliga sträfvanden åt-
skilliga tendenser till detta mål, (hvilka dock ingenstädes så tydligt ut-
talat sig som i vårt land). Man har t. ex. vid bestämmande af be-
greppet rättighet såsom nödvändigt förutsättande tvenne skilda väsenden,
af statens straffrätt, af språkets ursprung och väsende invecklat sig i
stora svårigheter, hvilka dock i följd af sin beskaffenhet otvetydigt
hänvisa till den lösning af problemen, som nämnda fattning af natio-
nens och statens idée innebär. Vi återkomma i det följande till den-
na fråga; och påminna här såsom resultat af det ofvan sagda, att
man genom uppvisande af tre skilda arter förnuftiga väsenden skulle få
philosophien organiserad i tre särskilta vetenskaper, hvilka med afseen-
de på dessa väsendens namn lämpligast torde kallas Theologi, Anthro-
pologi och Ethnologi !). Till dessa referera sig nu alla öfriga vetenska-
per, så väl rationella t. ex. de practiskt-philosophiska, ZEsthetik m. fl.
som samtliga de empiriska. Så t. ex. måste till den förstnämnda hän-
föras den positiva theologien och religionsvetenskapen, till anthropolo-
gien såväl logiken såsom vetenskapen om det ändliga tänkandets lagar,
som de mathematiska vetenskaperna såsom framställande de wmenskliga
förnimmelseformernas, rummets och tidens, allmänna bestämningar, samt
naturvetenskaperna, som sysselsätta sig med det concreta i rummet och
tiden befintliga. Vi ledas med anledning häraf öfver till vår nästa och
hufvudsakliga undersökning.
Frågan blir nu den: hvart bör historien räknas? Bör man anse
som hennes egentliga föremål det gudomliga väsendet, menniskan eller
möjligen något tredje slag af för menniskan existerande väsenden? Detta
måste nemligen afgöra historiens »cellu begreppsbestämning, sådan hon
är då hon ses ofvanifrån och återföres af speculationen till sin väsendt-
liga och i sjelfva förnuftet liggande grund.
Att historien till en början är en empirisk vetenskap, är klart,
enär hon uteslutande sysselsätter sig med den phenomenella existensen,
!) Jmfr Boström, Grundlinier till Philosophiska Statslärans Propzedocu-
tik, ss. 13 — 15.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
