Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
26 C. T. Odhner.
här endast, huruledes han genom analys af samhälls- och rättsbildnin-
gen kommit att uppmärksamma nationaliteternas stora betydelse dervid,
eller, som han uttrycker det, den ”esprit general”, som framträder fullt
bestämd och individuell hos hvarje folk, men i stället för att upphöja
denna till princip, låter han genom ett hysteron proteron densamma re-
sultera af klimat, natur, religion, seder och bruk, styrelsesätt o. s. v. !).
Hade Montesquieu sökt mensklighetens enhet i det lagbundna, sam-
hälleliga, som hos alla folk med nödvändighet framträder, så utsträckte
Turgot ?) sin betraktelse af menskligheten till den största universalitet,
till hela hennes timliga existens, den inre och yttre culturens samtliga
områden och fann öfverallt samma menskliga natur utvecklande sig efter
de combinerade principerna af ”allmänna orsaker, särskilta inflytelser,
fria handlingar”, han fann öfverallt samma tanke städse framträdande
äfven under det djupaste mörker och elände, den af ett oupphörligt
mensklighetens framåtskridande såsom en väsendtlig bestämning hos
henne. Denna idée, af Leibnitz framkastad som en hypothes, hos Vico
bunden inom trollkretsen af hans ricorsi, af Pascal antydd genom mensk-
lighetens förliknande vid den enskiltes ”nulla dies sine linea", har Tur-
got först (genom sin Discours sur I’histoire universelle 1750) gifvit en
bestämd form och en genomgående tillämpning på historien, i hvilken
han derigenom ingjutit ett nytt lif. En annan fråga blir, om Turgot
förmått gifva en fast grundval åt sin idée eller rätt bestämma densam-
ma. Hvaruti har man att söka orsaken till den oändliga perfectibilite-
ten? Antingen i beskaffenheten af den princip, som är verldens grund,
försyn och ledare, men denne träder hos Turgot deistiskt i bakgrunden,
och först senare sökte han närma sig en mer theistisk åsigt, som på-
minner om Leibnitz. Eller ock i mensklighetens eget väsende, och detta
är tydligen Turgot’s mening. Hvad är då menskligheten enligt honom?
Vunnen uteslutande genom abstraction från historien och erfarenheten,
utan djupare grundval, kunde hon aldrig blifva något annat än den Vol-
taire’ska menskligheten, det abstracta begreppet, som modifierar sig i
nationen och individen och fullt concret blott i den senare. Hvari lig-
ger nu progressens nödvändighet? Ett abstract begrepp innebär natur-
ligtvis ingen utveckling, det kan blott concrescera sig i oändliga modi-
ficationer, i ett ständigt mångfaldigande af individer, hvilka visserligen
hvar för sig kunna anses för sämre Öler bättre representanter af art-
begreppet, men sinsemellan icke kunna bilda en fortgående serie till ett
högre. Mellertid kan man lätt förstå, hur Turgot kommit till ett sådant
antagande: hans riktiga analys af mensklighetens historia gaf vid han-
!’) Espr. d. lois L. XIX, Ch. IV, V o ff.
2) Jmfr Baudrillarts afhandl. öfver Turgot i Etudes de phil, mor. I, s 1 ff,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
