Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Om möjligheten af Historiens Philosophi. 31
gångspunkt i upplysningen och på sätt och vis representerar en för:d-
lad och fördjupad Aufklärung, uppblandad med pantheistisk natur-my-
stik. Hans Ideen zur Philosophie der Geschichte der Menschheit !) på-
minna på flera sätt om popular-philosophien: genom det vidtsväfvande,
ofta ytliga och svulstiga resonnementet, genom den subjectivistiska fatt-
ningen af menskligheten, enligt hvilken den individuella lycksaligheten
och fullkomligheten lägges till grund, genom den väsendtliga betydelse,
som gifves åt empiriska förhållanden och biomständigheter, såsom vana
och tradition, klimat m. m. 2). Grundbegreppet för historien är huma-
nitet, och det är vid den närmare bestämningen af detta begrepp, som
man igenkänner Spinozas anhängare, natur-pantheisten, hvilken i men-
niskan ser allenast ett moment, om ock det högsta, af den ”gudomliga”
naturen. Humanitet betecknar visserligen menniskans bestämmelse för
den högsta grad af förnuft och frihet, men lika mycket, om ej mer,
hennes ädlare kroppsorganisation, hennes ”finare” drifter och känslor,
hennes makt att beherrska jorden, m. e. o. hennes bestämningar såsom
ett rent naturväsende. Menskligheten är således ”ett perdurerande na-
tursystem af de mångfaldigaste lefvande krafter”, och såsom sådant eger
hon verklighet blott i sina enskilta medlemmar: samhällena äro vissa
”högre maxima af samverkande krafter”. Den historiska utvecklingen
och naturen, ”solsystemet och den ringaste menskliga handling” be-
stämmas således af samma gudomliga naturlagar, af samma identiske
förnufts- och naturande, och vedergällningens lag är densamma som yt-
trar sig i rörelsekraften ”vid stöten af den minsta physiska kropp”.
Verldshistoriens gång har visserligen sin drifkraft i menniskans frihet,
men tillika i den rent mechaniska bestämningen af harmonisk jem-
vigt mellan antagonistiska naturkrafter i periodisk ordning; och hennes
oändliga mål kan ej bli annat än det allsidigaste, fullkomligaste lif i
naturen, hvilket med andra ord blir den högsta religiösa bestämdhet.
Man finner hos Herder en den besynnerligaste blandning af frihet och
nödvändighet, ande och natur, teleologi och mechanism 3); hans åsigt
kan betraktas såsom ett osmält aggregat af Spinozism, christendom , po-
pularphilosophi och naturvetenskap, och hemfaller således till samma
anmärkningar, som förut gjorts mot beslägtade åsigter.
1) De spridda philosophemerna om historiens begrepp återfinnas i Buch
IV, 4; V, 4; VIL 5; VIL, 3; IX, 1; XD, 6; och isynnerhet i XV.
?) Herders beryktade strid med Kant ang. betydelsen af menniskans upp-
rätta ställning är characteristisk för dessa båda så himmelsvidt olika för-
fattare.
3) Liksom hans framställning är en blandning af historia, poösi och phi-
losophi. ”
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
