Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Om möjligheten af Historiens Philosopbi. 43
Den Schellingska identiteten hade under sina första och högsta ut-
vecklingsstadier framträdt som en Spinozistisk substans och derigenom
nästan förqväft det sjeltverksamma energiska Ficte’ska jaget: det hade
utbredt sig ett enformigt lugn, en dödsstillhet öfver hela historiens skå-
debana, hvilken numer erbjöd anblicken af en tableau, möjligen försedd
med en construerad för- och bakgrund, men utan tecken till dramatiskt
lf eller action. Det var Hegel som åter införde lif och rörelse i denna
absoluta identitet. Då han företog sig att undersöka, hAvad denna iden-
titet eller subject-objectivitet i sig var, samt huru och hvarföre ändlig-
beten derur uppkommit, fann han till en början deruti ej blott en ab-
solut substans utan äfven ett absolut verksamt jag, ty det identiska i
allt visade sig vara det rena tänkat, som förutsätter en tänkande. I
detta innehålles all realitet och bör derföre af philosophien derur expli-
ceras och uppvisas såsom varande dess egen utvecklingsprocess, enligt
den logiska lagen, att det abstracta ”dirimerar” sig till sin motsats eller
sitt Anderseyn för att genom detta i concretare och högre form åter-
taga och igenkänna sig sjelf. Man finner lätt, att denna motsatsernas
dialectik med sitt ständiga upphäfvande af det förut satta, med sin fort-
löpande kedja af förmedlingar är en från den historiska utvecklingen i
hennes omedelbara sinnliga förlopp hemtad och directe på väsendet sjelft
öfverflyttad procedur. Det är klart, att verldshistorien enligt en sådan
åsigt skulle få en hög plats och betydelse. Det vill till och med synas
som skulle hon sammanfalla med svstemet såsom sådant, men så är
icke åtminstone från början Hegels mening. Hvilket stadium af det ab-
solutas sjelfuppenbarelse representerar bon då? Hon hör till den objec-
tiva andens spher och inträder på den punkt, der den sedliga idéens
verklighet eller staten utvecklat sig, men tillika i följd af de enskilta
folkandarnes inskränkthet och particularitet upphäfves och negeras, för
sachenv gegriindeten Philosophie der Geschichte 1857. Arbetet utmärkes för
öfrigt af den genomgående tillämpningen af Schellings organism på alla lif-
vets förhållanden, upplyst medelst Ethbnologiens och Philologiens resultat,
hvarigenom menskligheten och hennes organer (racer, stammar, folk, commu-
ner, familjer) fattas som lefvande organiska väsenden , concreta realiteter, hrvil-
ka alla, successivt differentierade vr den gudomliga ideala grunden, på sam-
ma sätt som individerna hafva sina lefnadsåldrar och slutligen sin död (se
ss. 14, 18—21, 24, 102, 125, 139). Genom en historisk analys kommer
han till samma åsigt om vår samtid som Schlegel, neml. öfvertygelsen om
ett inre förfall, uppvisadt i språk, religion, statsförfuttning, sedlighet, konst
och vetenskap, alla oskiljaktiga yttringar af den ena numer anfrätta och
murkna nationella kraften (ss. 140 ff.). Hoppet motser dock en ny pånytt-
födelse, tiden för den Helige Andes verldsregering, till dess allt återgår till
den eviga harmopien igen (ss, 166— 8).
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
