Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
20 C. J. H. Engstrand.
nämnda verksamhet aldrig uppnås, ty med detsamma skulle verksam-
heten, Jagets väsende, upphöra. Men skall subjectet sträfva efter nå-
got, som ej kan vinnas, nedsättes aterigen dess värde: det blir på så-
dant sätt blott ett medel för en ouppnåelig fordran, nämligen att till-
intetgöra icke-jaget. Ty försvinner detta, så försvinner med detsamma
Jaget sjelft. Härmed inses den besynnerliga contrasten i Fichte’s spe-
culation. Oaktadt hans upphöjande af subjectet, blir dock dess mål
att ej längre såsom subject vara till. Jaget arbetar på sin sjelfrealisa-
tion, hvilket för Fichte blir lika med dess sjelfförintelse. Detta visar
åskådligt, huru hos honom intet absolut Jag finnes, utan endast det
menskliga subjectet. För detta subject har allt annat måst vika. Jaget
är hos honom den Moloch, för hvilkens förherrligande allt sådant, som
man vanligen värderar, offrades. Hvarken Gudomligheten eller naturen
kunde bredvid detsamma bestå. Men med ett sådant resultat kunde
menniskoanden ej nöja sig, och bland dem, som med anledning af Fichte
sökte bereda både Gudomligheten och naturen erkännande inom veten-
skapen, var äfven Schleiermacher.
Dock redan om Fichte sjelf gäller det sednast sagda: äfven han
har ej kunnat nöja sig med. det inskränkta subjectet. Om Gud och
naturen hos Fichte uppoffrades för det inskränkta menskliga Jaget, så
blef åter detta i sin ordning uppoffradt. Det menskliga subjectet var
nämligen inskränkt i sitt vetande: det var ett factum, som ej kunde
förnekas. Men lika factiskt ljöd en röst i samvetet, som öfvertygade sub-
jectet om dess absoluta värde såsom praktiskt verksamt, och på. denna
röst hafva måhända få så, som Fichte, lyssnat. Deraf blef den natur-
liga följden, att i hans lära och skrifter uppträdde framställningen af
det sedliga Jaget i dess största friskhet. För detta Jag uppoffrade han
allt, till och med det theoretiska Jaget. Genom sin theoretiska phi-
losophie hade han nått det resultat, att det fanns en motsägelse, som
ej kunde lösas. Det var den mellan Jaget och dess begränsning. Men
kunde denna motsägelse aldrig öfvervinnas, så kunde ej heller Jaget
förverkliga sitt eget väsende, det kunde ej verka fritt och oberoende.
Dermed skulle också ej blifvit fråga om någon sedlig verksamhet. Der-
före tvekar ej Fichte att föreskrifva menniskan den tron, att hon ge-
nom sitt vetande når ett falskt resultat. Det är omöjligt för henne att
med förståndet fatta sig annorlunda än inskränkt. Men inskränkthet är
ej Jagets väsende, utan fri verksamhet. Menniskan måste tro sig vara
fri, fast hon vet sig vara inskränkt. Subjectet måste vara fritt och
sjelfständigt, ty så är Fichte’s vilja. Genom ett magtspråk alltså er-
höll det praktiska förnuftet öfvervigt öfver det theoretiska. — Med be-
undran dröja vi vid Fichte’s häagifvenhet för det sedliga och praktiskt
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
