Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Exposé och Kritik af Pligtbegreppet enligt Schleiermabher. 23
mare utreda detta verldsbegrepp. Detta begrepp omfattar allt, som i
tid och rum är gifvet. Genom en analys af vetandets begrepp söker
Schleiermacher visa, att menniskan i sitt vetande är inskränkt till detta
gfna. Till ett vetande fordras för det första en identitet i sättet att pro-
ducera detsamma och för det andra en öfverensstämmelse mellan för-
nimmelsen och dess object, en enhet af tanke och vara. Redan Kant
hade visat, att ett vetande ej kan finnas utan en samverkan mellan
tvenne factorer hos menniskan. Dessa, som hos honom kallades tör-
stånd och sinnlighet, uppträda hos Schleiermacher under benämningen
af den intellectuella och organiska functionen hos menniskan. Genom
den förra erhålles det allmängiltiga och nödvändiga i kunskapen, den
enhet, som sammanhåller mångfalden; genom den sednare denna mång-
fald, som utan intelligensens medverkan blir ett ofattbart aggregat. Ge-
nom den förra gifves sålunda formen, genom den sednare innehållet. Vill
man föröfrigt från kunskapstheoretisk synpunkt söka reda på grunden,
hvarföre en sådan enhet mellan form och innehåll gifves, så finner man
densamma i menniskans eget empiriska sjelfmedvetande. — Till denna
enhet, till denna för menniskan ursprungligen gifna identitet mellan den
intellectuela och organiska functionen, måste allt menniskans vetande
ytterst hänföras, för att derur erhålla sin förklaring såsem en enhet af
tanke och vara: Det är nämligen för vetandet nödvändigt, att det-
samma förmedlas genom menniskans organisation. Denna mottager in-
tryck utifrån, hvilka sedermera bestämmas i sitt ömsesidiga förhållande
genom induction och deduction. Dessa genom den intellectuella fune-
tionen med anledning af intryck astadkorsna allmänna former äro, hvad
man vanligen kallar begrepp. Dessa måste, för att vara ett vetande,
motsvaras af ett vara. Kant sade, att begreppen aldrig kunde nå varat
i sig, utan blott detsammas phanomen. Deri, menar Schleiermacher,
hade Kant orätt, ty med begreppen fattar menniskan det verkligen va-
rande. Detta verkiiga, detta vara i sig, som motsvarar det i genera
och species fördelade begreppet är kraft och dees yttringar, hvilka sed-
nare uppenbara sig i menniskans verld (phenemenerna). Menniskan
nådde sålunda enligt Schleiermacher med sina begrepp en verklighet i
sig och ej blott ett phenommen af densamma, och skälet dertill var det,
att Schleiermacher ej blott, såsom Kant, uppställde en phenomenologie,
utan, såsom vi straxt skola få se, äfven antog en Gudomlighet, i hvil-
ken det fanns en absolut öfverensstämmelse mellan tanke och vara, och
i hvilken var att söka den metaphysiska eller absoluta grunden för den
menskliga kunskapens objectivitet. Emellertid, fortfar Schleiermacher,
är begreppet en bestämd modus cogitandi !) hos menniskan. Men det
!) Omdömet är den andra tankeformen, hvilket vi blott i förbigående an-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
